Det ekar tomhet, själen skriker och det mesta gör ont. Varför ska det vara såhär? När är det min tur att må bra?.. Medans jag springer för att glömma det som är bakom mig så fäller mitt förflutna krokben på mig och skriker i mitt öra och påminner mig hur allt var förr. Jag orkar inte lyssna, det sliter mitt inre i flera tusen delar och jag blöder. Kan det inte bara låta mig va? Jag har lidit mitt, jag behöver inge mer nu. Medans såren värker sitter jag och baddar dom med salt.  Som sagt, det går åt helvete med allt......

Pratade med min kära far i går om mitt mående och vad jag hade gjort. Fan, jag trodde aldrig att jag skulle falla dit igen. Men det är som man säger, sorg är inget som går över det är bara något man lär sig leva med. Sorligt men sant. Jag har svikit mig själv och många andra nu, och jag vet inte hur jag ska förlåta mig själv eller hur jag ska kunna förklara det för mina närmsta. För det finns faktiskt folk som bryr sig, otroligt nog. Fast jag inte är värd det.. Jag är så jävla dum, och förtjänar inte att folk ska bry sig.

This world was not made for people like me..

Tommy, Without you there'd be no sun in my sky :)