för att plåga mig själv idag och för att undvika att göra något dumt med mig själv så piercade jag mig..´Jag är nöjd, trasig.. Jävligt dum och väldigt felande. Hur mycket utsätter sig en människa sig själv för? Det är sjukt, ensamheten ropar på mig och jag vill bara vara själv. Men när jag väl är där så skakar jag, och gråter. För jag vill inte vara ensam, jag blir kluven. Jag är kluven. Och så jävla Arg! Egentligen finns det inte mycket att skriva eller säga, jag är bara så besviken. Andas tom luft, ingen luft.. Jag vill inte andas luft. När är det min tur att vara glad? När är det min tur att skratta? När är det min tur att älska mitt liv? För det gör jag inte. Jag önskar så innerligt ibland att jag hade någon som var tillsammans med mig oavsett hur ledsen, ful och ärrig jag än var och kommer bli. Och någon som var med mig och verkligen tyckte om mig och som inte försöker ersätta mig med någon annan. Jag är jag! (och jag hatar varje milimeter av min kropp) Jag hatar mig själv för att jag vet att jag aldrig kommer bli den personen hos någon, jag är inte värd det ändå. Men alla människor har önskningar, det är min önskan... Samma tanke upprepar sig om och om igen, lSNÄLLA åt mig vara. När ska jag få resa mig riktigt, skaka av mig det gamla och börja om på nytt? Det Flåsar mig i nacken och hugger mig i ryggen. Skär i mig invändigt, tungan häftas fast. Jag kan inte prata, jag kan knappt andas.. Bara gråta. Det gör ont, och jag vill inte minnas. Vill inte minnas någonting men någonstans gör jag det ändå, jag minns precis allt. Jag minns allting tydligare då jag ser alla mina ärr, på mina armar , händer och mina ben jag minns fortfarande allt som fick mitt liv att rasa i miljoner bitar. Och jag har slutat försökt samlat ihop alla bitar, jag lyckades rädda några. Men resten är borta, jag har ett halft liv och andas död.

En ständig känsla av död, jag andas tomhet. Själen skriker, händerna skakar, benen domnar bort.
Varför är det såhär? Ska det alltid vara såhär?.. Jag är ensam, ensam är starkast sägs det. Men jag är allt annat från stark, jag är svag, så jävla svag. Vek, benen viker sig. Jag gråter, skakar, andas död. Jag önskar jag vore död, men jag är inte det... Jag andas bara död, och den hälsar på ibland...

FUCK YOU "GUD" FÖR ALLT DU GJORT!

Det är mycket som händer och förändras i ens liv just nu, både på gott och ont. Jag själv hinner knappt med själv.. Jag vet inte vad jag ska göra längre. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, jag antar att det är bra. Jag tänker på mig själv, för engångsskull.. Fast det gör ont att göra det och att jag känner mig som en egoist så gör jag det. Det är färdigt med ledsna miner, trots att jag gråter engång om dagen. Jag är less på att gråta...

Det senaste dagar har jag spenderat ute på berga, med Ellen, Natalie, Nellie, Emelie och Matilda. Det var skönt att bara finnas, rensa tankarna så gott det går, även om det mesta står still så försöker jag komma fram till en slutpunkt. Men just nu känns det hopplöst, men att man försöker är väl huvudsaken? Jag HOPPAS det..

Jag träffade min fina vän och syster förut, Karolin när jag var ute och gick med hunden. När jag just i det tillfället såg henne, och såg att hon var exakt som vi var när vi var små fick det mig att minnas hur det var att må bra. Att vara liten, utan bekymmer. Ännu mer bekymrad blir man om man tänker så, för då känns livet rätt värdelöst...

men jag tänker fortsätta försöka även om det ska ta mitt liv på kuppjäveln......
vi försöker, jag och ellen och NOTHING CAN STOP US NOW!

Spyfärdig på all skitsnack nu.. Dödligt less, ledsen, besviken, arg, sur.. Och allt där till, jag har ångest. Jag mår dåligt. Ska det alltid hända mig någonting, eller någon i min närhet? Otursdrabbad, ja. VARFÖR?! 

Tanken vandrar
gör egna uträkningar
Kalkylerar
lägger till och drar ifrån

...Får så småningom ihop en sanning
men på varje sanning följer minst två
lögner
Jag var din lögn,
vilken tror du är min?

Yes i dag är det iallafall ren och skär sommar. Och vad gör man? Sitter inne och skriver blogg, det var bra löjligt. Jag försöker få tag på Johnny för att se om han vill följa med på en promenad. För man gör ju inget annat nu för tiden, bara går går går. Eller så går jag bort till farmor och tittar vad hon har för sig, och där kan man soola! :-) Mitt huvud sprängs i bitar, idag igen.. Fyfan för huvudvärk, och fyfan för huvudvärk i flera flera veckor. Blir spy färdig..

Har inte uppdaterat här på länge heller, eller länge.. Två dagar, men ändå. Igår bestämdes det att jag och min älskade syster ska på Ozzy i globen i september, fan vad fett! Biljetter är bokade och betalade, gah vad jag längtar. Vi åker flyg eller tåg ner, tar in på hotell gör oss färdiga för kvällen, sticker ut och käkar och klämmer någon pilsner, sen GLOBEN here we come! Önskar att det var september redan i morgon, vad har jag för nytta med denna sommar? när jag ändå bara sitter inne.. Värdelöst! Ellen och Matilda kanske kommer sedan och håller mig sällskap,  jag hoppas det för jag kommer tugga sönder mig själv snart enbart pågrund av tråkighet!


Bajs

Ja det är jag just nu, en förbannade snorjäsch. Börjar bli sjuk! Varför ska jag alltid bli sjuk på sommaren? På vintern skulle jag kunna ligga inne hela jävla tiden och vara sjuk, men inte nu.. Bläääää! Men ja vad gör man mer än och gilla läge? Ingenting antar jag.


I LOVE TO HAVE MY NAME ON A PHONE, FRANKPHONE *MHMM*

min natt har varit ett rent jävla helvete. det började igår kväll, när jag tog min medicin. Efter ett tag började jag spy, skaka, kallsvettas och mådde allmänt skit. Jag lyckades somna i någon timme, vaknade fyra av att jag trodde hjärtat skulle hoppa ur kroppen på mig. Varje jävla slag gjorde sjukt ont och jag svettades som en dåre... vad fan är det som händer?

Slänger in ett inlägg innan jag sticker iväg med systern och systerdottern ner mot stan. Har lite ärenden att fixa, posta papper och annat. Sen blir det ut till klubben så ska pappa bjuda på mat. Trevligt värre! På lördag blir det himlabadet med syster, lillebror, pappa, ingela och nellie. Själv är jag inte stormförjtust att bada, men det går ändå. Natten som var, som ni kanske förstog spenderade jag hos Ellen med henne och Matilda. Det var riktigt trevligt, vi tittade på bert. Snackade skit och åt massa onyttigt (som vanligt) och i natt fick jag ta Matilda så Ellen stackan fick sova ett tag, jag gick runt med lillan på armen och funderade vad man ska göra. Hon vaknade inte en enda sekund när jag hade fått henne att somna om, men så fort vi kom i närheten av Ellen så vaknade hon. Snacka om att så små barn kan känna närvaron och lukten från deras mamma. Coolt! :-)

uppdaterar sen

 dagens låt: erik grönwall - take me on

Ligger just nu på Ellens soffa och funderar.. Hon och Matilda gick in och la sig för en stund sedan. Kan tänka mig att dom båda är rätt mör efter ca tre dagar på BB. Jag passade henne en stund förut så Ellen fick sova, i ca 40 minuter. Bytte blöja och gjorde henne klar för natten ås Ellen slapp göra någonting förutom amma eftersom hon var så trött. Och Matilda är så jävla söt att man vill nypa av henne lillnäsan... Jag är riktigt seg, både fysiskt och psykiskt. Jag är trött, men kan inte sova pågrund av denna hysteriska ångest. Nu är jag verkligen där igen, jag får ångest för det minsta lilla. Jag gråter för inget, och blir galen på 2sekunder. Samma humör som jag hade förut har återvänt. Ibland känns det som om jag vill gå lös, gå lös på allting som får mig att må dåligt. Av alla år av depression har jag fortfarande inte lärt mig att hantera mig själv, utan mediciner.. Det är pissigt värdelöst! Tanken får mig nästan att rinna över, iallafall då jag kommer på... Det är inte bara mitt eget fel att jag mår dåligt, det är så många andra. pruppppppp, så less...

Alltså, vad är det med folk och denna bröllopshysteri? Det fattar inte jag. Vem bryr sig om att Victoria och Daniel gift sig? Inte jag iallafall, jag blir mest irriterad faktiskt. Och ännu mer irriterad blir jag då jag ser vilken hysteri det är utöver det hela och att folk bryr sig så mycket. Själv la jag inte ner en enda sekund för att få ens se en liten del av bröllopet, en del av Victorias ansikte, eller Daniels och tacka gud för det. Dock har man ju sett på tidningar och så, men inget mer. Och för den delen så kunde jag inte heller med tanke på att jag var och stöttade min vän på hennes förlossning det var nog värt mest, jag skulle kunna skippa hela tv tittandet överhuvudtaget för att vara med om det ögonblicket igen, så jävla häftigt rent ut sagt SÅ JÄVLA HÄFTIGT!

Natten tills idag jag la ned till mestadels tankar och tårar, jag fick sån inre panik att jag ville skrika. Allting bara blev kaos, hjärnan blev kaos, mitt inre blev kaos, allt runt om kring är kaos. Och hela jag, är ett stort jävla kaos..
Jag kände mig urlöjlig när jag låg och grät, jag kände mig kränkt när jag förstod varför. Och ännu mer kränkt blir jag, av mig själv för att jag tillåter det..  Vad gör man när man är så spyless på sig själv att man har lust att göra någonting man annars aldrig skulle göra?

När du inte ser vägen för mörkret, så är ljuset din bäste vän. När du står stilla i livet och inte kan se din framtid, så är en medmänniska din bäste vän, som kan hjälpa dig att se framåt. Det är ingen som kan gå före dig i ditt liv, för att visa vägen. Men det är många som kan gå med dig, för att hjälpa dig på vägen dit. För blundar du för ljuset, så går du av vägen. Stöter du bort andra, så är det ingen som hjälper dig när du gör det. Och står du stilla, så kommer du ingenstans.

Iag fyllde mosters prinsessa hela tre år, shit vad tiden går fort. och gud vad jag älskar den lilla flickan! jag kan nästan tänka mig in hur föräldrar känner för sina barn. För Nellie är ju "bara" min syster dotter, och jag älskar henne gränslöst! Vackraste ungen ever.. Helgen som var spenderade jag i stockholm, och för en stund mindes jag hur det kändes bnär jag var yngre. Ny stad, mina vänner och allmänt trevligt! Synd att jag inte träffade resten av "gänget" med, det skulle ha varit tjockt niceee! en tanke slog mig förut, när jag var yngre hade jag många åsikter och synpunkter hur mitt liv skulle se ut i äldre dagar. Jag var stenhård på att jag skulle ta studenten med fina betyg, ha körkort vid arton, få ett jobb eller vidare plugg och ett eget fint hem. Men vad fan hände? det är en aning deprimerande, en känsla av misslyckande smyger sig på och jag får en sjuk jävla ångest som gör att jag har lust att slå mig själv blodig.Är en människa misslyckad då han/hon inte ens klarar av att nå något av sina mål? Jag kan tycka det, speciellt då det kommer till mig själv.. Vad har denna depression gett mig? Allting som bara är dåligt, att jag måste äta tabletter för att ens kunna känna någon glädje överhuvudtaget är en ren och skär känsla av misslyckande, en ren och skär jävla ångest som dunkar sönder mitt inre, min bröstkorg och min hjärna en förmåga att paja allt jag rör vid och paja precis allting för sig själv. allting är bara så jag, och jag hatar mig shälv..

Sitter just nu och spelar yatzy med Ellen pellen, gissa vem som vann förra gången? Om inte jag, man är väl världsbäst. höhö! Utklassade med Ellen 449 medans hon hade 357. Så här sitter vi som två gamlingar, med yatzy och varsin kaffe. Undra hur livet kommer se ut när vi är gammal om vi redan gör detta? Ja det kanske man inte ens vill veta..

Lyssar genom Erik Grönwalls nya låtar, massvis med bra. Min personliga favorit var denna:

Ja nu är man hemma igen, känns som evigheter sen. Men jag trivs hos Ellen, och har tagit massvis med kort som ja lägger upp här då jag orkar. Var nere på stan en sväng med, satt och läste i den grymt bra boken "Känn pulsen slå" av Berny Pålsson, en uppföljare av vingklipptängel medans Ellen var hos barnmorskan. Råder alla som läst vingklippt ängel att läsa denna också. Chila satt så fint brevid mig på bänken, hon morrade åt några stycken dock. Men det gjorde hon fan rätt i, för jag kan sätta alla pengar jag någonsin har ägt på att hon som bara stormade fram till chila måste ha varit en psykisk sjuk på besök på vårdcentralen. Man går väl bara inte fram till någon annans hund sådär? Det tycker inte jag iallafall.. Till helgen åker jag ner till min älskade vän Caccis. Det ska bli kul.. Och gissa om jag längtar? Svar, ja..

sitter hos ellen nu. vi har ätit, varit ute med chila och tittat på tvn. mysigt värre! :-) tänkte sätta mig nu och framkalla min konstnärliga sida! höhö... ellen visade stolt upp sitt slutbetyg hon jade, och jag kan säga..det var inte ens i närheten av mitt! fast nästan, jag har bara "några" fler ig!.. så jag kommer nog bli en pissluffare/uteliggare när jag blir stor! 8-) puuusss

Jo det blir det! En hel jävla överdos med att JAG HAR FÅTT NOG! Eller så är det bara ett totalt jävla utbrott som börjar gro. Jag har varit arg varje dag i flera veckors tid, mellan åt då jag gråter, skrattar och skäller. Jag står fan inte ut snart längre, JAG STÅR INTE UT! Är det meningen att man känner att man vill klösa ögonen ur varenda människa man ser? Titta inte åt mitt håll, jag vill strypa dig.. Är den enda känslan som känns, skratta inte i min närhet. För det är fan inget som är roligt! Det är exakt så jag känner, medans jag samtidigt känner en nedstämdhet.. Varför blir ingenting som jag vill? Varför lyssnar aldrig någon på vad jag säger, tycker och känner? Är man egoist för att man tänker på sig själv för en sekund? ÄR jag en idiot, när jag försöker få mig själv att må bra, för att aldrig trilla dit och skada mig själv igen. Slutsatsen av allt detta, allt bråk om MIG MIG MIG har resulterat i att jag är en egoistisk idiot! En dum jävla idiot..... En dum idiot som tänker på sitt eget bästa för engångsskull. Eftersom ingen tänker på det åt mig, till mig eller för mig. Önskar att ja inte ägde några känslor överhuvudtaget, för känslor är SKIT!

Hur mycket behöver man gråta tills tårarna är slut?