Varje gång jag ser dig tänker jag på hur mycket jag vill och önskar att jag var den du inte kan leva utan.. Och det gör ont i mig varje gång jag upptäcker att jag är faktiskt den du kan leva utan och inte behöver det minsta. Att jag är en sån människa man kan träffa minst 100 gånger utan att komma ihåg. Jag önskar att jag vore den du kom till när du mår dåligt och behöver prata, jag önskar att jag var den du älskade över allt annat och inte skämdes för att säga det. Jag önskar bara saker som aldrig kommer bli sann, jag kommer aldrig bli den människan. Och jag hatar verkligen att veta om det...