Ibland blir allting så obegripligt på något sätt.. Jag önskar att jag kunde förstå bättre, eller åtminstånde hantera det bättre. Minsta lilla motgång får mig att vilja skrika tills jag rasar i bitar. För någonstans i bakhuvudet ligger det och gnager "varför kan det aldrig gå bra, varför i hela helvete kan det aldrig bli bra?" Tycker det borde finnas någon slags rättvisa, bland känslor och bland rätt och fel. Jag har lärt mig en sak, alla folk har inte samma värderingar och alla ser inte alla saker på samma sätt. Även om det ibland vore enklast så, att hanma i en konflikt med någon känns inte bra. Men när man hamnar i en konflikt med sig själv och sina känslor känns det totalt värdelöst och hopplöst. Jag trodde dessa inre uppror var över, för trots allt är jag glad över det jag har nu. Jag önskar bara jag kunde sluta, tänka och känna så mycket. Men helst av allt sluta att minnas.. När man tänker tillbaka på en dålig period i sitt liv eller en jävligt märklig situation man suttit i så är det lätt att falla tillbaka, känslo mässigt. Att strypas av den förbannade ångesten gör en handlingsförlamad och hjärarnan slutar halft att fungera, fast trots det säger hjärtat säger vad det vill. Och det säger att någon gång kommer allt bli bra, bara om jag slutar ge visioner hur det kunnat blivit om inte jag gjort fel. För det är då jag bli så besviken på mig själv och alla runt omkring mig, trots att dom inte har ett dugg med det att göra. varför kan man inte lyckas? Just idag, en dag som denna.. Önskar jag att du fortfarande fanns Chila ♥

♥ Robin - Det finaste jag kan ha min hand är din..♥

Har starka funderingar över vissa saker, saker jag inte ens kan förstå mig på. Allra helst hur en människa kan ha mage att kalla sig själv en vän och sedan bete sig som en riktig idiot? Fast den största idioten var nog jag själv.. Hur jag kunde vara en sån dum jävel och lita på någon igen. Ännu mer arg blir jag när jag tänker på vad jag har gjort, hur mycket jag ställt upp, hur mycket jag har gett. Men mest besviken.  Vad fick man tillbaka? Inte ett skit, inte ett dugg.. Ibland tänker jag att det kanske var lika bra, men oftast tänker jag på allt det andra... Innebörden vän har nästan tappat helt en mening, och kvar står man. Ensam..

Jag är så glad att jag har Robin och min familj! <3 vad gjorde jag utan er?

ja de kan man ju säga.. varit dött på bloggandet nu på ett tag. men passar på att skriva lite när man ändå sitter och väntar. sitter i gävle och väntar på att bli insläppt, jag, natalie & nellie. det är ju fan galet att de förväntar sig att man ska stå ute med ett litet barn när det är kallt!! jävla soppskålar.. vi har hunnit varit på donken och dollar store påvägen hit, köpte två dukar, snarr, pasta skål och lite smått hem. inget speciellt men det blev ju någonting iallafall :-) jag hoppas vi kommer iväg till birsta på Boom imorgon så vi kan inhandla skylten till hallen så det blir klart någon gång. ÅÅH vad jag vill ha en ny soffa! Avslutar detta inlägg med ett fyfan, för jag HATAR snö oçh kyla. Och surfittor...... TJING