Helvetiska morgon.

Ja denna morgon startade lika bra som alla andra, ett totalt jävla kaos. Och jag blir så jävla arg! startar dagarna dåligt så är hela dagen förstörd.. jag orkar inte!

Denna morgon har jag spenderat med Ellen och Matilda och Chila förståss, jag hade inte ens lust att kliva upp. Kände mig så jävla matt och orklös, för jag visste vad som skulle starta och hända. Så nu sitter jag här, tröttare än vad jag var i natt när jag la mig och huvudvärken dödar mitt jävla huvud. Kan det aldrig bli lugnt?....

kolsvart ledsamhet..

Av alla som är inne här kunde bara tre st säga vilken dom är.. Herregud!

Tomhet,ledsanhet och äcklig mycket tårar, tårar som smakar salt. Fräter sönder mina kinder. Såhär trasig kunde jag aldrig bli.. Men jag hade så fel.. Jag är trasig, arg, ful och känner någon sorts hat.
Men ändå någonting och någon känsla som inte kan kallas för hat. Jag är frustrerad, arg. Så jävla ARG!
Och besvikelsen plågar mig, skär sönder mig. Trasar mig.. Splittrad. Denna känsla har jag känt förut, den är bekant. Nästan som en vän, som barra hälsar på ibland. Som hjälper mig att gräva en fot djupare i mitt kolsvarta hål, min depression. Vad händer när man grävt så mycket man kan? Är det slut då?

Någongång kommer allt ta slut, och de slutna ögonen blir lika kolsvart som mitt hål.


Vilka?

En nyfiken fråga, vilka är det som är inne här och läser? Och hur ofta?

En rubrik

Vissa folk sjunker så jävla lågt i mina ögon, mer och mer för varje dag. Varför ha någon i sitt liv som bara sårar en? Det är inte nödvändigt, att plåga sig själv mer än nödvändigt.. Jag orkar inte med mer falskhet och skitsnack, och att just du skulle sitta och snacka en massa skit trodde jag aldrig. Men varför är jag inte förvånad? Jag bor ju trots allt i backstabber stan, brinn i helvetet sundsvall!

Ca 3 timmars sömn fick jag i natt, jag trodde hjärtat skulle banka hål i bröstkorgen, hade svårt att andas. Jag gick ut på balkongen för att ta lite luft, försöka andas. Men gick inte så bra.. Ingenting hjälpte, jag drack litervis med vatten.. Svettades, skakade. Men så kul, nu är jag här igen.. Där jag lovade mig själv att aldrig hamna, men med hjälp från lite folk så kan jag tacka så mycket.. För att ni fick mig att komma tillbaka.


Bjuder på en bra låt, eller nåt..


 Kiss - Forever

Take this heart

I look into the mirror and I see my one an' only enemy. And he wont go away
And every time it hurts so bad I wish you were here, to share what we had.

The truth is hard what can I say
It's getting harder every living day

Take this heart and heal it make it start make me feel it, do it now.
Take this heart and heal it can't you see how bad I need it, do it now.

To many days on the road I guess I left you waiting cold, Yeah it cuts like a knife.
Now I'm the one who bleeds inside and it's all up to you babe
To make up your mind

The truth is hard what can I say
It's getting harder every living day

Take this heart and heal it make it start make me feel it, do it now.
Take this heart and heal it can't you see how bad I need it, do it now..

 the return - take this heart


Sömnlös, orklös, matt, och less.. Ledsen

Jag är så trött att ögonen går i kors, men jag kan inte sova. Jag vill inte sova, vad ska jag göra? Alla tankar far runt, runt, runt och slutar aldrig påminna mig. Jag blir arg invändigt, ledsen, skärrad men någonstans glad. För att jag ännu lever. Även om jag lever känns det hopplöst, rätt ofta. Men den enda skillnaden från då och nu, är att då skulle jag göra illa mig själv, skära mig så jag tappar mycket blod. Nästan förblöder... Som förr. Men nu, är jag rädd för att skära mig på ett papper. Det ilar ända ner i fötterna, jag vet inte vad det är som gör det. Men jag blir rädd när jag tänker på det, trots att det varit min vardag. Varför? Någonstans önskar jag att jag hade vågat. Jag plågar mig med mina tankar istället, mina minnen, mina saker, mitt bagage. För jag törs inget annat. Trots att tankarna förstör sömnen så kan jag inte sluta tänka, jag gråter lite grann. minns tillbaka, går sönder liter mer.
Hur trasig kan en människa bli?




SKIT!


.......

för att plåga mig själv idag och för att undvika att göra något dumt med mig själv så piercade jag mig..´Jag är nöjd, trasig.. Jävligt dum och väldigt felande. Hur mycket utsätter sig en människa sig själv för? Det är sjukt, ensamheten ropar på mig och jag vill bara vara själv. Men när jag väl är där så skakar jag, och gråter. För jag vill inte vara ensam, jag blir kluven. Jag är kluven. Och så jävla Arg! Egentligen finns det inte mycket att skriva eller säga, jag är bara så besviken. Andas tom luft, ingen luft.. Jag vill inte andas luft. När är det min tur att vara glad? När är det min tur att skratta? När är det min tur att älska mitt liv? För det gör jag inte. Jag önskar så innerligt ibland att jag hade någon som var tillsammans med mig oavsett hur ledsen, ful och ärrig jag än var och kommer bli. Och någon som var med mig och verkligen tyckte om mig och som inte försöker ersätta mig med någon annan. Jag är jag! (och jag hatar varje milimeter av min kropp) Jag hatar mig själv för att jag vet att jag aldrig kommer bli den personen hos någon, jag är inte värd det ändå. Men alla människor har önskningar, det är min önskan... Samma tanke upprepar sig om och om igen, lSNÄLLA åt mig vara. När ska jag få resa mig riktigt, skaka av mig det gamla och börja om på nytt? Det Flåsar mig i nacken och hugger mig i ryggen. Skär i mig invändigt, tungan häftas fast. Jag kan inte prata, jag kan knappt andas.. Bara gråta. Det gör ont, och jag vill inte minnas. Vill inte minnas någonting men någonstans gör jag det ändå, jag minns precis allt. Jag minns allting tydligare då jag ser alla mina ärr, på mina armar , händer och mina ben jag minns fortfarande allt som fick mitt liv att rasa i miljoner bitar. Och jag har slutat försökt samlat ihop alla bitar, jag lyckades rädda några. Men resten är borta, jag har ett halft liv och andas död.

En ständig känsla..

En ständig känsla av död, jag andas tomhet. Själen skriker, händerna skakar, benen domnar bort.
Varför är det såhär? Ska det alltid vara såhär?.. Jag är ensam, ensam är starkast sägs det. Men jag är allt annat från stark, jag är svag, så jävla svag. Vek, benen viker sig. Jag gråter, skakar, andas död. Jag önskar jag vore död, men jag är inte det... Jag andas bara död, och den hälsar på ibland...

FUCK YOU "GUD" FÖR ALLT DU GJORT!

HohO!Hoh!Hoh!!!

Nu har man städat, duschat och druckit kaffe.. :-) nu blir det till att handla lite mat som skall göras och bara vara som man skulle. Jag ser mig själv som en rätt händig kvinna! KVINNA


Ja, det är mycket..

Det är mycket som händer och förändras i ens liv just nu, både på gott och ont. Jag själv hinner knappt med själv.. Jag vet inte vad jag ska göra längre. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, jag antar att det är bra. Jag tänker på mig själv, för engångsskull.. Fast det gör ont att göra det och att jag känner mig som en egoist så gör jag det. Det är färdigt med ledsna miner, trots att jag gråter engång om dagen. Jag är less på att gråta...

Det senaste dagar har jag spenderat ute på berga, med Ellen, Natalie, Nellie, Emelie och Matilda. Det var skönt att bara finnas, rensa tankarna så gott det går, även om det mesta står still så försöker jag komma fram till en slutpunkt. Men just nu känns det hopplöst, men att man försöker är väl huvudsaken? Jag HOPPAS det..

Jag träffade min fina vän och syster förut, Karolin när jag var ute och gick med hunden. När jag just i det tillfället såg henne, och såg att hon var exakt som vi var när vi var små fick det mig att minnas hur det var att må bra. Att vara liten, utan bekymmer. Ännu mer bekymrad blir man om man tänker så, för då känns livet rätt värdelöst...

men jag tänker fortsätta försöka även om det ska ta mitt liv på kuppjäveln......
vi försöker, jag och ellen och NOTHING CAN STOP US NOW!


Hellre en vän, än tusen falska..





mhm, spyfärdig..

Spyfärdig på all skitsnack nu.. Dödligt less, ledsen, besviken, arg, sur.. Och allt där till, jag har ångest. Jag mår dåligt. Ska det alltid hända mig någonting, eller någon i min närhet? Otursdrabbad, ja. VARFÖR?! 

Tanken vandrar
gör egna uträkningar
Kalkylerar
lägger till och drar ifrån

...Får så småningom ihop en sanning
men på varje sanning följer minst två
lögner
Jag var din lögn,
vilken tror du är min?


Sommardag.

Yes i dag är det iallafall ren och skär sommar. Och vad gör man? Sitter inne och skriver blogg, det var bra löjligt. Jag försöker få tag på Johnny för att se om han vill följa med på en promenad. För man gör ju inget annat nu för tiden, bara går går går. Eller så går jag bort till farmor och tittar vad hon har för sig, och där kan man soola! :-) Mitt huvud sprängs i bitar, idag igen.. Fyfan för huvudvärk, och fyfan för huvudvärk i flera flera veckor. Blir spy färdig..

Har inte uppdaterat här på länge heller, eller länge.. Två dagar, men ändå. Igår bestämdes det att jag och min älskade syster ska på Ozzy i globen i september, fan vad fett! Biljetter är bokade och betalade, gah vad jag längtar. Vi åker flyg eller tåg ner, tar in på hotell gör oss färdiga för kvällen, sticker ut och käkar och klämmer någon pilsner, sen GLOBEN here we come! Önskar att det var september redan i morgon, vad har jag för nytta med denna sommar? när jag ändå bara sitter inne.. Värdelöst! Ellen och Matilda kanske kommer sedan och håller mig sällskap,  jag hoppas det för jag kommer tugga sönder mig själv snart enbart pågrund av tråkighet!


Bajs

RSS 2.0