But though you're still with me. I've been alone all along... Har aldrig känd mig så jävla nervärderad och förnedrad någonsin. Känner mig inte värd ett dugg, önskar verkligen att någon tog ihjäl mig eller om man bara kunde lägga sig ner och bara själv dö. Då kanske någon skulle bry sig, eller iallafall ångra allting dom sagt och gjort. Men då är det för sent, alldelss för sent. Varenda liten blit av den själ som är kvar värker, varenda milimeter av min kropp gör så jävla ont. Och jag får panik... Det är ett under att mitt hjärta ens slår, för jag känner mig död. Jag dog för längesedan.. Varför är det ingen mer än jag som är ledsen? Varje agerande av varje besvikelse blir så jävla fel, allting blir så jävla fel. Jag önskar så ofta att jag aldrig hade funnits, att jag sluppit känt en sån tomhet men samtidigt så mycket känslor att dom inte ens får plats i kroppen, huvudet eller hjärtat. Jag har redan förnedrat mig själv tillräckligt för att stanna på den nivå jag är på nu. Man ska aldrig sparka på någon som ligger sägs det, men det värsta är att en spark skulle inte ens kännas. Alla tankar, alla tårar får det lilla som är kvar av mig att rasa i bitar. Jag är ensam... Rädd, och ensam. Arg, och ensam.. Ensam och ledsen. Att så korta och småa ben kan bära så mycket, snart orkar jag inte resa mig mer. Allting känns dött, dött och falskt. Falskt och ledsamt. Är jag inte värd mer, är någon värd mer? Är det bara jag som känner såhär, eller är det tusen andra? Samtidigt som jag vill veta vill jag inte, för det hjälper inte ändå. Nu är jag där, där igen..På den hårfina gränsen på att bryta ihop...Det gör så ont, varför ska det alltid vara såhär? Varför ska det alltid kännas såhär? Varje andetag jag tar och varje tanke som slår mig att jag verkligen inte vill leva gör mig handlingsförlamad och allt som bara kommer är gråt. Jag trodde att det inte kunde bli värre, men det vart det. Jag trodde aldrig att ens eget psyke kan svika en sådär gång på gång. Nu är känslan starkare än någonsin, har aldrig känt ett sånt starkt hat och rädsla någon gång i hela mitt liv, varför händer allt mig? Jag har fått mer än nog nu, och det känns.....


 

Grattis min älskade mamma på 43-års dagen! :-) Då sitter man här, åter igen efter en långpromenad med hundarna. Varför ska det vara så kallt för? Ska det verkligen vara såhär kallt i juni månad? När alla lyckliga bastards tar studenten.. Alla utom jag! Haha, som vanligt är det "alla utom jag"..

Nu sitter jag här och har gjort det en liten stund och desperat tittar efter en sida där man kan beställa vägg dekorationer till rimligt pris, är det någon som vet av någon? För nu jäklar ska det bli ordning och fint på torpet. Och torpet menas då mitt eget hem, för folk som inte förstog. Jag har sökt som en idiot rent ut sagt men hittar bara andra, mycket roliga saker. Löshår, löshår, löshår! Pumps, pumps, pumps! Parfymer, smink, smink, smink! ÅÅhhhhh, ibland önskar jag, eller väldigt ofta att jag är en bankomat. För jag har hittat sjukt sjukt mycket jag vill ha, och ett par trosor för 700kr! Det hände något sjukt alldeless nyss när jag var på toa, när jag kom ut och skulle sätta mig vid datorn igen. Då ligger det där, på tangentbordet en torkad blomjävel! Och det konstiga är, det är bara jag vaken.. Jag blir lite skraj! För den låg verkligen där, var tvungen att se mig omkring för att se om någon jävlades. Men som förväntat var det bara, jag jag jag jag och åter jag. Och jag tog faktiskt ett bildbevis...Kan någon säga mig, VAD FAN ÄR DET FRÅGAN OM!?

Fryser som faaaaan, trots att det är soligt och fint ute. Vet inte om det har med foten att göra eller vad det har.. Men man ska aldrig säga aldrig, och spelet gör mig galen. Kan inte minnas när jag spelade sist, men jag har blivit riktigt torsk på The sims, kalla mig fjantig. För det är jag med nöje! Har suttit och läst andras bloggar, alla verkar så lyckliga... Men, vad fan hände med mig? Känns som om allt går åt helvete, precis allt. Eller så är jag en inbillningssjuk liten människa bara. Skulle egentligen ha varit ner på arbetsförmedlingen idag, men som vanligt blev det ingenting av. För att en viss människa sover och sover, man kan ju undra vem... Måste, jag verkligen MÅSTE dit i morgon! nu tänker jag inte skriva mer för jag har inget att skriva, men bilder kommer så fort jag använt kameran. Haha
sooooo loooooooooong

Då sitter man här och lider, förbannade fot. Sitter och spelar the sims och sneglar lite på tvn. Min fot värker riktigt mycket och ont gör det, fick slänga mig i soffan förut och gråta en skvätt. Vad ska man med sklett till om man ändå bara ska ha ont? Samma med hjärtat, vad ska man med en sånt till om man bara har ont i det? Jag fattar inte.. Vaknade i går, och kunde inte resa mig. Och det värsta är, att jag inte vet vad jag har gjort, så jag får gå på insidan av foten medans den yttre sidan värker som aldrig förr.. Och sjukhuset var inte heller till någon större hjälp, med min tur är det väl något som är brutet så jag får gå på kryckor i sommar. BRA DÄR MADELENE! Nu har jag skrivit ett inlägg iallafall, som alla plus jag skiter i. För inget är intressant iallafall! :-) Nu ska jag fortsätta nörda och tycka synd om min stackars lilla??? fot.