Nellie pellie pööö
Mosters bustroll!:-)
Sommar
Sommar sommar sommar! Det är faktiskt första gången jag njuter av att dom klipper gräsmattan. För i morse när jag vaknade, gick upp på balkongen och tände en cigg. DET ÄR SOMMAR! Och jag hoppas den här sommaren kommer bli bättre än någonsin, med min familj, min älskling och mina 4 benta barn Chila & Harley. Igår var jag ända ner till åmål med Helene, Tommy & Jonas och tillbaka, följde med som sällskap. Jonas köpte en hund, fy så söt han var. Hade jag haft pengar med mig, hade jag också köpt en utan att tveka. Vart helt förälskad i en tik som jag bar runt på, en sån söt rynkig krabat med gröna ögon. Och jag kände verkligen,jag vill ha henne! Nu i efterhand vet jag inte om det var tur eller otur att jag inte köpte någon. Men hon skulle ha passat väldigt bra med mig ;-) Hon såg ut som en Molly.. Awh! Det kommer ta ett tag innan jag kommer smälta det där, jag hade hjärtesorg på vägen hem. För hon såg verkligen ut som en "Snälla ta hem mig" goshund. Men men.. Det var en hell of a ride kan jag säga, hela 4 saker hände under resan. Kofångaren lossnade, handbroms vajern lossnade, fälgen fick sig en rejäl smäll och själva hund gallret i bilen slet Chila och Harley lös. Trots det var det trevligt, mr t låg i mitt knä på vägen hem, och jag hade inte samvete att flytta mig fast det kändes som om jag hade ett ben. Det högra benet hade somnat, och jag hade verkligen inte känsel. Han såg ut att sova så gott, så jag satt så en bra bit. Ja, vad gör man inte ;-) Kalla mig toffel, men jag kallar mig ödmjuk och snäll jag! Haha..
Nej nu ska jag dricka upp mitt kaffe och sedan gå ut och gå med Chila i det fina vädret.
Nej nu ska jag dricka upp mitt kaffe och sedan gå ut och gå med Chila i det fina vädret.
Ja..
Man är tydligen inte värd mer än detta.. Det känns inte vidare bra att bara komma på det såhär, ibland hoppas jag nästan att något riktigt allvarligt skulle hända med mig så du kan bry dig någongång..............
Jäklar vilken kvinna..
Haha, en sju jäkla kvinna måste jag vara! Jag lyckades fixa länkarna helt själv, trots Amandas tappra försök att få dom att synas. För, för henna var dom svart men för mig vit och syndes inte alls. Så loggar jag in på bloggen och bara fick ett infall att ändra en kod, och vipps så var färgen ändrad och länkarna syndes! Whuho.. Jag blir näst intill impad av mig själv ibland.. Så, nu har jag lite mer feeling att skriva i bloggen när jag har den som jag vill. Trots att jag skulle kunna ändra design varje dag för att jag tycker det är roligt. Eller så får jag skaffa mig en massa bloggar helt enkelt ;-) Så nu sitter jag här igen, med en spänningshuvudvärk som gör att jag börjar tro att mitt huvud ska falla i bitar snart. Har varit väldigt duktig idag tycker jag, vaknade 10.25 prick (för min klocka e ställd på det varje dag) tittade på våra bästa år, smörjde mina fötter (jag har noja på det), gick in och tvättade av mig, smörjde in mig, gick ut med hundarna, kom in och diskade, dammsugade och plockade i ordning allt här hemma, väckte mr.t ett antal gånger i hopp om att få lite hjälp utan resultat. Så jag har fått mig en måttlig mängd med irritation idag som var väldigt nära att rinna över så jag gick ut med hundarna engång till. Och yttligare engång till väckte jag han när jag kom in. Och utan att bli förvånad, så somnade han om. Alla mina 3 sover som utslagna rockstjärnor på soffan. Jag behärskade mig, och satt mig här med en kopp kaffe. Ska väl snart gå till Ica och köpa mig något att äta. En sak till måste jag nämna, jag har en ängel till vän. Therese Gidlund, en av dom få som verkligen finns och ställer upp. Du är en ängel Tessie! Tack för allt... Nu ska jag titta vidare hade jag tänkt, på återseende :-)
Mamma, pappa, syster N, syster S, lillebror D. Ett liv utan er vore inte värt att leva..
One flesh, one breathe, one life, one blood
Mamma, pappa, syster N, syster S, lillebror D. Ett liv utan er vore inte värt att leva..
One flesh, one breathe, one life, one blood
Irriterad
Irriterad som få, vad är det för jäkla system vi lever i? Det undrar jag, och skulle gärna vilja ha ett svar på det med! Sitter här med en kopp kaffe, har nyss tittat på våra bästa år. Jävla Chloe! Det är nog bara jag i min ålder som är sådär med det där programet. Sen kom jag plötsligt på att jag inte skrivit någon blogg på länge. Men det har jag gjort nu..
See you later, alligator.
See you later, alligator.
Bli medlem! :-)
Bloggtorka..
Ja, det är bloggtorka på hög nivå.. Sitter här och läser andras, för jag är så jävla tråkig att jag har absolut ingenting att berätta.... Förutom detta som gör mig så jävla arg att jag vill gråta.
Må aset dö en plågsamdöd, amen!
Må aset dö en plågsamdöd, amen!
Yes
Vilken dag.
Jag kan ju iallafall säga såhär, så mycket som jag gått idag i skogen var nog längesedan jag gjorde. Hör, se och häpna! Jag gick tarzan stigen med Nellie, Natalie och David. Det kändes som om man vart liten på nytt, trots att jag var jävligt irriterad på Chilas dragande i kopplet. Och jobbigt var det, om inte annat känner min rygg och mina knän av det nåt så förbannat. För att låta gammal... Men jag blir tokig på denna ständiga värk! För den plågar mig verkligen.. Men åter igen till tarzan stigen, det var upp och ner för massa stenar och klippor och efter många snubblingar, svordomar och ren och skär ilska var vi framme. Vilken tid! Och väl uppe vart jag vettskrämd av en såg så ut, galen, manisk orienterare, och det enda som kom ur mig var "MEN DU DIN JÄVLA IDIOT, TA OCH LUGNA NER DIG OCH GE FAN I OCH SKRÄM FOLK!" Den stackaren måste nog funderat vad jag var för en människa, om inte annat vart jag rymt ifrån, hispan kanske. Rädd vart jag!.. Över en timme med min rädsla för ormar och svordomar tog verkligen på min kraft. Men vart faktiskt impad av chilas jobb, hur hon näst intill klättrade på stenarna/klipporna för att ta sig upp. Och inte ett dugg ansträngd vad hon när vi kom upp. Hon är duktig hon, min tjej! :-) Born warrior, die like a warrior! Snart är det väl bedtime, för ingenting roar mig just nu
Bilder kommer.
Bilder kommer.
du vet du kan få mig så lätt
Ryggvärk, kaffe och olustiga känslor.
Då sitter man här, och funderar på saker och ting som har hänt under dom senaste åren. Vilka olika värderingar och tankar man har. Fruktansvärt olika, förvånandsvärt olika. Ibland undrar jag faktiskt om vi är från samma planet, vilket för mig riktigt förvirrad på vad du tänker och vad du värderar mest. Idag har varit uträttarnas dag och funderingarnas dag. Livet som ensam, (just nu) uttråkar mig väldigt och jag ser tyvärr ingen mening med det. Jag lider verkligen med dom som lever och bor ensam, som inte har någon annan än sig själv. Jag har fullt med folk omkring mig, spelar glad men gråter riktigt inombords. Hur ska det då vara för dom som är ensam, helt ensam som kan visa att dom gråter men ingen bryr sig? Och jag som ibland tycker riktigt synd om mig själv för att ingen bryr sig fast säkert hundra stycken gör det. Hur ska det vara för dom stackarna som bara har sig själv, att rå om, tycka om, gråta för, skrika för, skratta med. Utan att vara eller försökta vara det minsta lustig blir jag inte ett dugg förvånad att vissa lider av schizofreni. Vilken bitter sanning och bittert tänkande. Man kan ju börja undra vad som egentligen fanns eller finns i mitt kaffe. Men handen på hjärtat, det är dyrt och heligt kaffe.
Nu ska fortsätta med mina konstiga tankar, med min jävla ryggvärk och prata med ellen pellen!
Varje besvikelse sliter sönder kroppen invändigt, varje besvikelse sätter sig som en snara runt halsen.. Ibland, rätt ofta hoppas jag att den ska sätta sig tillräckligt hårt för att bara få slut på det hela
Nu ska fortsätta med mina konstiga tankar, med min jävla ryggvärk och prata med ellen pellen!
Varje besvikelse sliter sönder kroppen invändigt, varje besvikelse sätter sig som en snara runt halsen.. Ibland, rätt ofta hoppas jag att den ska sätta sig tillräckligt hårt för att bara få slut på det hela
runt runt runt
Så mycket tankar som snurrar runt just nu. Och frågor... Framförallt, hur ska jag klara mig utan dig? Helt själv, jag kanske kan, men jag vill inte. Jag vill verkligen inte...
i love you too much to let you go...
i love you too much to let you go...
What hurts the most.
Kärlek sägs vara fin, men varför gör den då så jävla ont? Känns redan så sjukt jävla ensamt. Varje tår som kommer fräter sönder kinderna, för varje andetag rasar hjärtat i molekyler och det gör ont. Så sjukt ont.. Jag vill inte att det ska vara såhär. VARFÖR SKA JAG VARA EN SÅN JÄVLA IDIOT? Jag bara förstör allt, allt jag tycker om. Allt jag trivs med, vill bara lämna allt jag har och bara springa, bort, så långt jag kan och orkar och skrika ut min ilska och hur mycket jag verkligen hatar mitt beteende mot dig. Men det är försent nu, nu är det bara jag som lyssnar och finns. Och jag kan inte vara mer ärlig än när jag säger, jag hatar det. Det är svårt att tro att allt kommer bli bra igen. Med handen på hjärtat kan jag säga detta, förlåt för allt jag gjort. om kärlek vore tid skulle jag ge dig evigheten.....
Ditt hjärta kommer att brista, troligen mer än en gång och det blir svårare för varje gång.
Även du själv kommer att ha sönder hjärtan - kom då ihåg hur det kändes när ditt eget gick i bitar.
Ditt hjärta kommer att brista, troligen mer än en gång och det blir svårare för varje gång.
Även du själv kommer att ha sönder hjärtan - kom då ihåg hur det kändes när ditt eget gick i bitar.
You'll be in my heart
Tillbaka igen, tillbaka dit jag aldrig ville komma. Nu är jag själv,. själv på riktigt. Jag vill inte vara det, jag vill inte vara ensam. Jag vill inte vara den idiot jag nu varit, jag vill inte vara den dumma jäveln som aldrig förstår något. Jag är så fruktansvärt ledsen för allt jag någonsin gjort dig, och för allt du någonsin gjort mig. Jag ville aldrig att det skulle gå såhär långt, men nu har det gjort det. Och du & jag, vi, ensam. Varför lät jag mig själv gå? Framförallt, varför lät jag dig gå?.. Det är mycket jag ångrar, allt för mycket. Jag har sagt för mycket, alldeles för mycket. Och dumma jag, lär mig aldrig av mina misstag. Detta var nog det största misstag jag gjort, som gjorde att jag är och förblev ensam.´
Granloholm
Ja då är man tillbaka i hooden där jag är uppväxt. För tillfället iallafall ;-) Sitter hos min kära syster för hennes kära sambo fyller 22-år! :-) Sitter och bränner skivor medans Natalie & André är på birsta och handlar en stund. Nej nu ska jag bege mig vidare antar jag...
see you
see you
Boring
Ensamma och tråkiga liv, säg mig. vad har det för mening?
One night to be confused..
Jag är så jävla arg och hatisk. Och det värsta är, jag vet inte riktigt varför. Det var så sjukt längesen jag var såhär fruktansvärt arg och hatisk. I natt grät jag hela vägen hem, och jag vet inte riktigt varför jag grät. Det kändes bra, för stunden. Jag kände, jag behöver gråta. Som tur var regnade det, för i regnet kan ingen se dig gråta..
16:13
Ögat rinner och jag är fortfarande trött. Någon måste vara fel på mig tycker ja..
Anouk - Michel
Hey Michel how's life are you ok
I wonder if you ever think of me
It's been 9 years since that kiss
I can't help but reminisce
Hey Michel do you remember
We walked the street to the beat
Hand in hand you and me
Smiling faces so in love
Hoping that they all could see
That we belonged together you and me against the world
But we found out the hard way cause it wasn't meant to be
Now it's you and her I see
You were my first and worst love
And so it only could go wrong
But ain't that just the way you learn
Hey Michel I just wanted to let you know
That someone else has stolen my heart
And now another girl has caught your eye
That doesn't mean I don't think of you
I am just hoping she'll treat you right
Do you remember
How we walked the street to the beat
Hand in hand you and me
Smiling faces so in love
Hoping they all could see
That we belonged together you and me against the world
But we found out the hard way cause it wasn't meant to be
Now it is you and her I see
It was just a silly dream
Madde Wallmans profil
Skapa en profillänk
Anouk - Michel
Hey Michel how's life are you ok
I wonder if you ever think of me
It's been 9 years since that kiss
I can't help but reminisce
Hey Michel do you remember
We walked the street to the beat
Hand in hand you and me
Smiling faces so in love
Hoping that they all could see
That we belonged together you and me against the world
But we found out the hard way cause it wasn't meant to be
Now it's you and her I see
You were my first and worst love
And so it only could go wrong
But ain't that just the way you learn
Hey Michel I just wanted to let you know
That someone else has stolen my heart
And now another girl has caught your eye
That doesn't mean I don't think of you
I am just hoping she'll treat you right
Do you remember
How we walked the street to the beat
Hand in hand you and me
Smiling faces so in love
Hoping they all could see
That we belonged together you and me against the world
But we found out the hard way cause it wasn't meant to be
Now it is you and her I see
It was just a silly dream
Madde Wallmans profil
Skapa en profillänk
Rubriken
Då sitter man här, i sin mysiga blommiga pyjamas efter en helskön kväll med helene, svärmor och ellen. Har haft riktigt nice idag faktiskt, och bara tjejer om man bortser från hundarna, för alla var ju grääbbs. Så nu sitter jag här, nyss tvättat av mig sminket i min helsköna pyjamas med gröna och blåa blommor på. det är nice! ;-) Tänkte krypa till kojs snart för jag vill inte sova bort hela dagen i morgon...
Adjökens
Adjökens
Delete
Tänk om man kunde trycka delete och bara radera sig själv.
Den dagen kan komma då min kropp ligger vit under ett vitt lakan på ett sjukhus och läkarna fastställer att min hjärna inte längre fungerar. Ge då mina ögon till en man som aldrig har sett en soluppgång, ett barns ansikte eller kärleken i en kvinnas ögon. Ge mitt hjärta till någon vars eget hjärta bara givit honom ändlösa dagar av smärta. Ge mitt blod till tonåringen som drogs fram ur bilvraket så att han får uppleva och se sina barn leka. Ta mina ben, varje muskelfiber och nerv ur min kropp och finn en metod som gör det möjligt för ett invalidiserat barn att gå. Utforska varje skrymsle, ta mina celler om så behövs och odla dem så att en stum pojke kan heja på sitt favoritlag och en döv flicka höra regnet smattra. Bränn det som blir kvar av mig och sprid askan för vinden. Om ni måste begrava något, begrav då mina fel, mina misstag, mina svagheter och fördomar. Ge mina synder åt djävulen och min själ till Någon. Om ni händelsevis vill komma ihåg mig, gör det då genom ett vänligt ord till någon som behöver det.
Apologize
Idag är som alla andra dagar, en depp dag. Jag har blivit riktigt bekant med ångesten igen, den sviker mig nog aldrig. Det är jag och min jävla ångest. Som får mig att ramla i bitar och verkligen känna, att nu vill jag inge mer. Denna jävla ångest som får mig att komma på vem jag har varit och faktiskt är än. Denna förbannade ångest som får mig att inte kunna sova, och denna ångest får mig att tänka.. På allt jag inte borde, men jag gör det ändå. Jag har lärt mig, tårar framkallar ångest, ångest framkallar känslor, och känslor framkallar det undermedvetna, och det undermedvetna gör en chockad. Det finns mycket jag kommit på nu, som jag faktiskt inte visste. Eller så visste jag men bara förträngt.. Jag hatar det här...
Dagens
Humör: Nere
Utseende: Leggings, tunika och tröja
Känsla: Förvirrad
Sugen på: Inget
Dagens måste: Finns inget måste.
Dagens sämsta: allt suger!
Längtar efter: Någon som tycker om mig
Saknar: Mycket mycket
Kvällens faktum: When you can live forever, what do you live for?
Dagens låt: One Republic - Apologize
I can barely breathe
My hands longing to touch you . But I can barely breathe. Jag är helt slut i hela kroppen, var ute och gick 9,6 kilometer i natt. Och jag trampade på varje spindel jag kunde se, jag skiter i om det blir regningt. Varje dag är lika grå och regning för mig iallafall oavsett om jag dödat en spindel eller om det är 20 grader varmt ute. Jag behöver inte krossa någon spegel, jag har tillräckligt med otur ändå. Och jag kommer aldrig någonsin bli fri den oturen. Det är när allt kryper fram hur det egentligen är jag blir krossade och allt jag byggt upp rasar ännu engång. Man undrar själv hur lång tid det egentligen tar tills man själv säger stopp och bara kastar in handduken och skiter i allt. Ibland känns det farligt & äckligt nära, och rädslan för att man inte vet vad man kan göra mot sig själv utan att ens blinka är fruktansvärt stor. Man tänker inte efter hur mycket själv förakt man känner förrän ensamheten och ångesten kryper på en och berättar vilken vek och värdelös människa man egentligen är, att man kan ha ett sånt självhat,förakt & besvikelse. Man föraktar andra människor så fruktansvärt mycket så att rädslan på att bli sviken så det vänder sig till att man hatar sig själv. Jag har aldrig hatat mig själv eller andra lika mycket som nu. Jag behöver inte spotta tre gånger när en kattjävel springer över gatan, jag har krossat tillräckligt många speglar och jag har dödat tillräckligt många sjömän (tänt cigaretten på ett ljus) för att få otur, jag har redan den maximala oturen som finns. jag försöker hela tiden men allt blir bara fel. Mitt inre gör uppror. Varenda liten bit gör ont, varje andetag hugger som tusen knivar. Det finns så mycket jag vill säga, men smärtan trycker ner den där klumpen.. Den exploderar i magen på mig, och allt slits i sär. Och jag minns allt som igår, precis allt som hänt, precis allt folk har gjort. Jag levde en gång... Du dödade mig.. Jag önskar att jag hade en livsglöd som fick mig att kliva upp varje morgon och tänka "fan jag mår bra" jag kan inte minnas sist jag faktiskt mådde sådär riktigt bra att man känner det i hela kroppen och att alla problem är bortblåsta med vinden. När är det min tur? Jag önskar att jag hade någon som var tillsammans med mig oavsett hur ledsen, ful och ärrig jag än var och kommer bli. Och någon som var med mig och verkligen tyckte om mig och som inte försöker ersätta mig med någon annan. Jag är jag! (och jag hatar varje milimeter av min kropp) Jag hatar mig själv för att jag vet att jag aldrig kommer bli den personen hos någon, jag är inte värd det ändå. Men alla människor har önskningar, det är min önskan... Samma tanke upprepar sig om och om igen, låt mig va. När ska jag få resa mig riktigt, skaka av mig det gamla och börja om på nytt? Det Flåsar mig i nacken och hugger mig i ryggen. Det gör ont, och jag vill inte minnas. Men jag gör det ändå, jag minns fortfarande allt som fick mitt liv att rasa samman. Varje besvikelse sliter sönder kroppen invändigt, varje besvikelse sätter sig som en snara runt halsen.. Ibland, rätt ofta hoppas jag att den ska sätta sig tillräckligt hårt för att bara få slut på det hela, samtidigt som jag håller handen i mellan för att jag får panik. Jag vill inte leva, jag vill inte dö... Säg mig, vilken färg har en trasig själ??..
Dagens
Humör: Besviken
Utseende: Just nu, myskläder
Känsla: Arg & Ledsen
Sugen på: Att något ska hända
Dagens måste: Finns inget måste.
Dagens sämsta: Precis allt!
Längtar efter: Allt som de var förr
Saknar: Äckligt & Dumt mycket
Kvällens faktum: Ingen dör oskuld, livet knullar oss alla
Dagens låt: Anouk - Lost & Michel
when you love someone
When you love someone - youll do anything
Youll do all the crazy things that you cant explain
Youll shoot the moon - put out the sun
When you love someone
Youll deny the truth - believe a lie
Therell be times that youll believe you can really fly
But your lonely nights - have just begun
When you love someone
When you love someone - youll feel it deep inside
And nothin else can ever change your mind
When you want someone - when you need someone
When you love someone...
When you love someone - youll sacrifice
Youd give it everything you got and you wont think twice
Youd risk it all - no matter what may come
When you love someone
Youll shoot the moon - put out the sun
When you love someone
my best wasn't good enough
I don't wanna know the price I'm gonna pay for dreaming. Mina känslor har nog aldrig spelat ett sånt här jäkla spratt, och jag känner mig verkligen värdelös och äcklig. Det är som man säger, man ska aldrig glömma bort vem man har varit. Och jag blir påmind nu varje dag, och jag mindes verkligen inte hur riktigt illa det kändes. Varje minnesbild sätter sig som ett rejält knivhugg i ryggen, alla ord jag hört sårar fortfarande. Jag kan inte med ord säga hur ycket jag verkligen hatar mitt liv förtillfället.. Nu har det gått så långt att jag inte bryr mig mer, nu får det hända vad fan som helst..
