Galet fundersam.. Fan, vad jag hatar att jag är sån här. Jag funderar större delen utav min tid, speciellt när jag är ensam. Jag grubblar, tänker, funderar och oftast förstår jag ingenting. Jag funderar så mycket att jag får huvudvärk och ångest. Om jag så vaknar mitt i natten, sätter jag igång och tänker så jag aldrig kan somna om. Jag vaknar ap trött, är trött hela dagen, trött på kvällen, trött på natten men jag kan fan inte sova. Det är helt sjuk allting tycker jag, och av tröttheten får jag ångest. Sån sjuk jävla ångest, de blir så mycket på engång och jag får svårt att andas.. Och det känns som att landstinget västernorrland kan ta sig i arslet, och kanske börja ta folk seriöst istället för att skriva ut medicin på medicin som inte ens funkar. Fuck er...............

Det känns som om jag varit vaken i flera dygn, fast jag förstås inte har det. I förrgår natt kröp det i både ben och fötter så jag inte kunde sova och i natt, vaknade av en mardröm dyngsur, och sen så vaknade Ella två gånger och skrek och när jag väl somnade vaknade Kelly och ville gå ut. Väckte Robin ca 6-7 gånger utan respons, det är då man blir som lyckligast! Förstår verkligen mamma hur hon kände nu, när hon skulle väcka mig när jag skulle till skolan. Frustrationen när inte personen man väcker kryper ända ut i fingertopparna och man vill bara skrika. Det är hemskt tur att han är gullig när han sover, annars hade han nog legat på golvet när han vaknade :-)

Det här kommer bli en hemskt lång dag känns det som.. Snart hämta de små på dagis, på ica sedan hem för att gå ut med kelly och sedan göra det man måste göra. Laga middag osv. Mitt huvud väger redan bly, och usch.. Jag är så trött. Men det får gå ändå...