I don't wanna know the price I'm gonna pay for dreaming. Mina känslor har nog aldrig spelat ett sånt här jäkla spratt, och jag känner mig verkligen värdelös och äcklig. Det är som man säger, man ska aldrig glömma bort vem man har varit. Och jag blir påmind nu varje dag, och jag mindes verkligen inte hur riktigt illa det kändes. Varje minnesbild sätter sig som ett rejält knivhugg i ryggen, alla ord jag hört sårar fortfarande. Jag kan inte med ord säga hur ycket jag verkligen hatar mitt liv förtillfället.. Nu har det gått så långt att jag inte bryr mig mer, nu får det hända vad fan som helst..