Jag kan ju iallafall säga såhär, så mycket som jag gått idag i skogen var nog längesedan jag gjorde. Hör, se och häpna! Jag gick tarzan stigen med Nellie, Natalie och David. Det kändes som om man vart liten på nytt, trots att jag var jävligt irriterad på Chilas dragande i kopplet. Och jobbigt var det, om inte annat känner min rygg och mina knän av det nåt så förbannat. För att låta gammal... Men jag blir tokig på denna ständiga värk! För den plågar mig verkligen.. Men åter igen till tarzan stigen, det var upp och ner för massa stenar och klippor och efter många snubblingar, svordomar och ren och skär ilska var vi framme. Vilken tid! Och väl uppe vart jag vettskrämd av en såg så ut, galen, manisk orienterare, och det enda som kom ur mig var "MEN DU DIN JÄVLA IDIOT, TA OCH LUGNA NER DIG OCH GE FAN I OCH SKRÄM FOLK!" Den stackaren måste nog funderat vad jag var för en människa, om inte annat vart jag rymt ifrån, hispan kanske. Rädd vart jag!.. Över en timme med min rädsla för ormar och svordomar tog verkligen på min kraft. Men vart faktiskt impad av chilas jobb, hur hon näst intill klättrade på stenarna/klipporna för att ta sig upp. Och inte ett dugg ansträngd vad hon när vi kom upp. Hon är duktig hon, min tjej! :-) Born warrior, die like a warrior! Snart är det väl bedtime, för ingenting roar mig just nu


Bilder kommer.