Kärlek sägs vara fin, men varför gör den då så jävla ont? Känns redan så sjukt jävla ensamt. Varje tår som kommer fräter sönder kinderna, för varje andetag rasar hjärtat i molekyler och det gör ont. Så sjukt ont.. Jag vill inte att det ska vara såhär. VARFÖR SKA JAG VARA EN SÅN JÄVLA IDIOT?  Jag bara förstör allt, allt jag tycker om. Allt jag trivs med, vill bara lämna allt jag har och bara springa, bort, så långt jag kan och orkar och skrika ut min ilska och hur mycket jag verkligen hatar mitt beteende mot dig. Men det är försent nu, nu är det bara jag som lyssnar och finns. Och jag kan inte vara mer ärlig än när jag säger, jag hatar det. Det är svårt att tro att allt kommer bli bra igen.  Med handen på hjärtat kan jag säga detta, förlåt för allt jag gjort. om kärlek vore tid skulle jag ge dig evigheten.....



Ditt hjärta kommer att brista, troligen mer än en gång och det blir svårare för varje gång.
Även du själv kommer att ha sönder hjärtan - kom då ihåg hur det kändes när ditt eget gick i bitar.