Jag inte sluta tänka.. Inte sluta tänka på när du låg där i kistan med fina kläder och så skör och mager. Min farfar...... De var faktiskt du som låg där, och hade jag aldrig gått dit hade jag nog aldrig insett hur sjuk du verkligen varit, hur ont du hade haft. Då hade jag aldrig tagit förgivet att du skulle klara det här, för det trodde jag. Men någonstans visste jag ändå, att du en dag skulle försvinna. Och ändå tog ditt dödsbesked som ett knytnäv slag i magen, jag vill inte tro att det var sant. Trots att jag visste så väl att du hade obotlig cancer. Jag är så arg på mig själv att jag aldrig visade dig hur mycket jag uppskattade att du fanns i mitt liv, och att just du var min farfar. Det är väl bättre sent än aldrig antar jag, och jag kan inte säga med ord hur glad jag är och var att någon som just du fanns i mitt liv och för att du kunde göra varje skolavslutning så bra. Tack för att du gett mig så många minnen! Och jag är tacksam att jag fick vara med och bära kistan, ett steg närmare mot din sista vilan.
Föralltid i mina tankar.

Gone but never forgotten
Gunnar Wallman
Min farfar