Åhååå min nacke tar bokstavligen kol på mig. Fan vad ont det gör!! Jag hoppas det går över snart, för jag står inte ut..  Jag blir galen!! Med huvudet under armen tänker jag bege mig ut och handla tills i morgon, fika och annat. Idag känner jag bara för att skrika, det minsta lilla får mig att gråta. Jag skymtade Chilas munkorg förut, och såg att några hårstrån satt kvar. Det högg nåt så otroligt i hjärtat, när jag till min förvånan insåg att hon inte kommer tillbaka.. Jag vet inte om det handlar om att vara naiv eller dum, men jag insåg idag. Att hon verkligen inte kommer tillbaka. Jag kunde aldrig för mitt liv tro att det skulle kännas såhär, så fruktansvärt ensamt. Det är eller var ju trots allt "bara" en hund.. Jag har tittat på korten flera gånger, och varje gång gör lika jävla ont. hoppas du sover gott sessan