Just nu känner jag mig så extremt jävla hatisk på vissa folk. Det brinner invändigt, vart fan finns dom som kallar sig själva för ens vän? Finns man bara när det ringer "ska du med ut i helgen? vet du någon som säljer öl? har du pengar att låna mig för att jag vill gå ut" Nej fyfan säger bara jag, FYFAN!

Ibland, mycket, ofta och jämt önskar jag att saker kunde vara som förut.
Då hade jag vänner, fast i en annan stad.. "Söta flickor håller ihop"
Grynet, Citty, Amanda, Catte, Caccis & Erla, jag saknar er!


Och det gör ont, när jag kommer på. Ingenting kommer bli som förut, ingenting.... För åren går, och man blir vuxen. Ibland vill jag att man ska vara 16 hela livet.