Denna dag har jag spenderat, innomhus. Förutom då jag gått ut med Chila... Jag blir rastlös, det kryper i hela kroppen på mig. Vet inte om det är bara för att eller om jag blir rastlös för att försöka hitta på någonting för då slipper man tänka på allting som egentligen ligger och skaver. Ensamhet & tankar är ibland en deprimerads värsta vän. Det vet jag, det har jag känt.. länge... Så mycket kryp i benen, kli på kroppen, värk i magen och en knappt fungerande hjärna när det blockerats av allt jag inte vill tänka. Jag skulle behöva vara upp på lab och ta dom förbaskade blodproverna, men jag törs inte. Och jag orkar inte, vill inte... Känns ändå som om det skulle kvitta om det var något allvarligt.


att vara stark är inte att aldrig falla
det är att resa sig upp efter varje fall..