Det är mycket som händer och förändras i ens liv just nu, både på gott och ont. Jag själv hinner knappt med själv.. Jag vet inte vad jag ska göra längre. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, jag antar att det är bra. Jag tänker på mig själv, för engångsskull.. Fast det gör ont att göra det och att jag känner mig som en egoist så gör jag det. Det är färdigt med ledsna miner, trots att jag gråter engång om dagen. Jag är less på att gråta...

Det senaste dagar har jag spenderat ute på berga, med Ellen, Natalie, Nellie, Emelie och Matilda. Det var skönt att bara finnas, rensa tankarna så gott det går, även om det mesta står still så försöker jag komma fram till en slutpunkt. Men just nu känns det hopplöst, men att man försöker är väl huvudsaken? Jag HOPPAS det..

Jag träffade min fina vän och syster förut, Karolin när jag var ute och gick med hunden. När jag just i det tillfället såg henne, och såg att hon var exakt som vi var när vi var små fick det mig att minnas hur det var att må bra. Att vara liten, utan bekymmer. Ännu mer bekymrad blir man om man tänker så, för då känns livet rätt värdelöst...

men jag tänker fortsätta försöka även om det ska ta mitt liv på kuppjäveln......
vi försöker, jag och ellen och NOTHING CAN STOP US NOW!