Jo det blir det! En hel jävla överdos med att JAG HAR FÅTT NOG! Eller så är det bara ett totalt jävla utbrott som börjar gro. Jag har varit arg varje dag i flera veckors tid, mellan åt då jag gråter, skrattar och skäller. Jag står fan inte ut snart längre, JAG STÅR INTE UT! Är det meningen att man känner att man vill klösa ögonen ur varenda människa man ser? Titta inte åt mitt håll, jag vill strypa dig.. Är den enda känslan som känns, skratta inte i min närhet. För det är fan inget som är roligt! Det är exakt så jag känner, medans jag samtidigt känner en nedstämdhet.. Varför blir ingenting som jag vill? Varför lyssnar aldrig någon på vad jag säger, tycker och känner? Är man egoist för att man tänker på sig själv för en sekund? ÄR jag en idiot, när jag försöker få mig själv att må bra, för att aldrig trilla dit och skada mig själv igen. Slutsatsen av allt detta, allt bråk om MIG MIG MIG har resulterat i att jag är en egoistisk idiot! En dum jävla idiot..... En dum idiot som tänker på sitt eget bästa för engångsskull. Eftersom ingen tänker på det åt mig, till mig eller för mig. Önskar att ja inte ägde några känslor överhuvudtaget, för känslor är SKIT!

Hur mycket behöver man gråta tills tårarna är slut?