Vaknade 7 i morse, klev upp, gjorde mig klar och kokade kaffe. Huvudvärken håller i sig än, undrar när fan den ska släppa. Man blir rätt slut i kupan av att ha ont i över en vecka. Idag ska jag på stadsvandring med skolan, kul? Inte alls.. Det känns som om man går i ettan igen och ska på kulturmagasinet på studiebesök. Men det är väl såhär det ser ut, komvux. Skolan för VUXNA! Som tur är får jag sällskap av min älskade syster, som jag så fint övertalade att hänga med. Sen kommer Ellen hit, längesedan vi snackade skit och drack cola och åt ostkrokar! Jag längtar näst intill, jag kan inte vänta på att få höra lite skvaller! Det är dels då jag tackar gud för att jag är tjej ;-) Tjejer berättar saker, tjejer tar reda på saker, tjejer skvallrar saker! Undrar hur jag är när jag är gammal, kvarterets skvaller tant som ingen tål. Haha, skämt åsido...


Från det ena till det andra, så måste jag ta mig upp på unga vuxna någon dag. Jag vill prata, jag vill gråta, jag vill skrika, jag vill svära.. Jag har börjat med medicinen regelbundet nu igen, och jag är så jävla slut! Helt färdig i kroppen, groggy i skallen, tung i benen och tunghäfta. Inte nog med det, så har jag miljoner saker att göra, som jag måste hinna.. Men kommer aldrig att göra det, kan någon snälla ge mig ett nytt liv? Ett mindre stressfyllt, mindre ångest fyllt, mindre tårfyllt och mindre aggression!..... Vad ska man göra för att hjälpa sig själv?