Passar på att slänga in ett inlägg till nu när jag har chansen, är så grymt irriterad att mitt huvud sprängs i miljoner bitar snart.. Allt är så tröttsamt, så fort man tror allting börjar bli bättre så kommer det där förbannade jävla stupet jag önskar någon kunde gräva igen. Jag vill hem nu, för jag orkar inte med mer idag. Jag drog i från lektionen, jag fick panik. En sån jävla ångest...

Och nu sitter jag här, med ännu mer ångest när jag vet att det är bara några dörrar bort att jag faktiskt borde gå tillbaka. Men tanken känns inte lockande alls, inte för en sekund. Om man bara kunde försvinna ett tag, sluta andas för någon sekund, sluta få hjärtat att slå så man slipper känna. Få tårarna att aldrig mer rinna, så man kan glömma bort för ett tag hur det känns att gråta. Hur det känns när varenda tår frätersönder kinderna, och bakom rödspränga ögon "är allting bra".... ingenting är bra, det kommer aldrig någonsin bli bra.



Mitt i all jävla skit slänger jag in 2 bilder på mina älsklingar jag införskaffat.

Ipod Nano
Smoking buds