jo jag antar att det gör det, att allting kommer ordna sig till slut. Eller hur var det? Annars kommer jag göra någonting drastiskt åt mitt liv, jag mår dåligt. Sjuhelvetes dåligt för att ens erkänna det, varje andetag känns som en psykisk och fysisk ansträngning just nu. Det jag trodde var över, kom från en vidöppen jävla himmel och knockade mig. Vad är det som gör att man vill säga stopp men inte kan? Jag är för stolt för att gråta, eller för stolt.. Jag försöker intala mig själv att allt är bra, men det är inte bra, ingenting är bra. Det är inte ett dugg jävla bra!!! Newsflash kära madelene.... Det kommer aldrig bli bra