My mother taught me to cry....

Igår vid halv 3 somnade Chila in, sittandes/lutandes mot mig.
Känslan går inte att beskriva, om jag ens förstått att hon inte finns.. Det gör ont, så jävla ont.. Jag väntar mig en skällandes hund varje gång jag stoppar nyckeln i dörren, varje gång någon går i porten, jag väntar mig en "världens gladaste jycke skrik" på morgonen när man kliver upp. Jag vaknar inte på nätterna pga snarkningar. Jag önskar att jag fick göra det. Jag önskar att du var här.. Min fina fina fina fina Chila.



Kommentarer
Postat av: lena järlehag ( musslan )

hej gumman jag lider med dig. Det finns inget värre än att mista sin älskade fyrbenta vän. Jag tycker så fruktansvärt synd om dig och hur du våndas. Det är fruktansvärt att mista sin hund.När våran pirat dog för 3 och ett halvt år sedan ( det var en Amerikans cockerspaniel han var då 10 år ) så var jag helt förstörd jag har aldrig sörjt så mycket någon gång, och än i dag kan jag inte titta på kort av honom, för då gråter jag. När jag sörjde som värst då kom Toft hem till mig i skönvik och hade med sig olsson, och så sa han: du får den här vovven som lite tröst, sköt om honom väl, för det vet jag att du och roland gör.Och sedan har vi haft olsson, det är 3 år nu.Jag hoppas av hela mitt hjärta att du finner något eller någon som kan trösta dig och verkligen bry sig om dig i din sorg.Jag tänker på dig, och är det något så vet du var jag finns. Kram, kram gumman.

2010-12-01 @ 00:29:22
URL: http://eellaaa.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0