Gah... Är det folk som är galen eller är det jag? Är det jag som beter mig illa, eller är det folk? Det är ju det som är frågan, om jag har lyckats förvirra mig själv såhär pass mycket eller om det är andra som gjort det. För jag är rätt yr i cupolen. Vad fan är det som händer? Fast å andra sidan... Tror jag inte att jag kunde skita i det mer än vad jag gör just nu. För allt är bara för mycket, och bokstavligen står mig upp i halsen. Är det så jävla mycket begärt att man ska få må bra? Åtminstånde försöka.. Men när man gör det, är det allting någonting som går åt pipan, så jag låter detta helvete lösa sig själv (om det är möjligt) för jag orkar inte bry mig mer... Skulle man kunna säga upp sig livet en stund, skulle jag göra det i detta exakta nu.

Nu är det iallafall ca en vecka tills jag och syster sticker till stockholm och tittar på the man, Ozzy Osbourne. Det kommer bli fett.. Mysa till det på hotell, förhoppningsvis handla lite prylar, och ta sig någon kall pilsner! Det blir förvisso bara en och en halv dag. Men brudar hinner med mycket som de bestämt.

Mitt mellan gärde värker! Gäddan.. Det är nog allt detta kaffe som dricks på skolan som gör det, eller så har allt magtjafs kommit tillbaka. Men varför inte? All jävla skit ska ju komma på engång, så varför inte detta nu? Det skulle bara fattas att jag skulle bli överbackad av min halvfinska blinda granne!
nog att det inte finns någon sån granne, men med min jävla tur så har jag nog det utan att jag visste om det!

Tur i oturen är att jag har min hund, då är jag aldrig ensam.
Även om hon skulle bli tvåbent och blind, så är hon min och hon älskar mig precis som jag är.
Thats cool, jag har ingen bättre vän än min jycke. Är jag bara utstött eller lite... Eljest?