Jag vet inte om jag kan skrika högre, jag vet inte om jag kan gråta mer.. Inte längre. Allting är bara för mycket, på tok jävla för mycket. Är det tillåtet att bara dö? Är det inte tillåtet att få varaför sig själv? Kan ett hjärta brista fler än en gång? JA DET KAN DET. Mitt har rasat sönder flera gånger, och det blir mer och mer trasigt för varje gång. Medicin? jag säger att jag inte behöver det, intalar mig själv att jag inte behöver det men då ljuger jag. Är jag den enda som ljuger för mig själv? jag måste, men jag äter den inte ändå. För att känna hur det gör ont, så jävla ont. Så ont som det alltid gjort, så länge mitt minne inte sviker mig. Är livet såhär tragiskt jämt? ÄR DET SÅHÄR FUCKING VÄRDELÖST? medans jag skriker stora hål på mina lungor gråter jag, stämbanden går sönder, jag går sönder..I miljoner bitar, triljoner bitar... Gungar fram och tillbaka i hopp om att inte gå sönder mer..... Men allt runtomkring mig bara rasar, och jag med det.. Jag går sönder lite till