När jag dör kommer jag säkerligen till himlen, för då har jag gjort min tid i helvetet. Och med helvetet menar jag nu! Fyfan vad allting ska gå emot mig precis jämt, allting bara rasar framför fötterna på mig. Trots att jag gör mitt bästa för att förhindra det, GUD SÅ JÄVLA ARG JAG BLIR! Nedstämd.. Varit det större delen av dagen, vill bara lägga mig ner och sova tills allt har löst sig. Men om det bara vore så enkelt.. Hur lätt är det egentligen att fortsätta försöka trots att ALLTING går åt helvete? Men lessnar ju, kraftigt. För varje bakslag backar man tusentals steg, och tappar lusten helt för att försöka förändra någonting. För allting kommer ändå tillbaka på ruta ett. Jag är så matt, arg och frustrerad. Kommer det någonsin bli bra? Med alla dessa motgångar tvekar jag kraftigt. Och alla säger bara "tänk positivt" men VADÅ tänk positivt? Är motgångar positivt? NEJ! Och jag kan inte "omvandla det negativa till en bra energi" Sånt lurar mig inte längre, för hade det funkat hade jag inte haft det såhär... Panik ångest framkallande situation, och på all detta skit istället för att svälta mig själv som jag gjorde förut så äter jag som en häst o bara blir tjock! Min största rädsla är att bli tjock, ful och ensam.

Äh. Piss off istället, för jag orkar fan inte..