Ja vad är det man säger? Det är tur att det är fler än JAG som insett hur denna människa funkar. Tur att fler än jag vet hur hennes vidriga as till pojkvän är, det är tur att det är fler än jag som fattat! OCH DET KÄNNS SÅ JÄVLA BRA! Man ska inte ens lägga energi på sådana människor, men någonstans kan jag inte låta bli. För hon har en sån otroligt vacker dotter, som jag sett komma till världen. Men som jag tyvärr aldrig kommer få se växa upp, pga hon väljer bort de som stått henne närmast, som hjälpt henne i hennes svåra situationer och på hennes snubbliga stigar.. Så jävla dumt bara att den människan skulle vara jag, att jag var den förbannade idioten som alltid fanns där. Det är alltid så lätt att vara efterklok, HUR I HELVETE KUNDE JAG VARA SÅ DUM? Fast det är väl smartare att vara efterklok än att inte tänka till alls. Och på något sätt, känns det som om jag ångrar allt jag gjort för den människan. Samtidigt som jag är tacksam för allt jag fick uppleva.. Detta är bara sjukt, och förbannat äckligt, HELT SANSLÖST!!!

---

Från dårar till min verklighet. Idag känns det som om det varit världens längsta dag, jag låg vaken till 5 i morse för att Robin kom på den briljanta idén att vi skulle tanka hem scream 4. Och det gjorde vi, och vi låg och kollade. Trodde jag.. VI? JAG kollade, och jag var livrädd. Knuffade lite extra på Robin då jag skulle flytta in mig i hopp om att han skulle vakna, men NEJ. Jag var för rädd för att kliva ur sängen och stänga av tvn, för jag fick en bild framför mig när någon greppar mina fötter. Och jag var för rädd för att blunda för om jag skulle få för mig att titta så skulle det stå någon 2 cm från min ansikte, så jag pinade mig igenom hela filmen. Använde fiske metoden när jag skulle få datorn närmare mig som stog på golvet för att byta till ett par avsnitt av andra avenyn. Jag känner mig otroligt löjlig som blir rädd för en film när en i mask busringer och hugger ihjäl folk, men det är inte det. Utan iallafall i den här filmen vart jag rädd för vem det var som högg ner alla.. Usch vilken hemsk upplevelse, om de nu skulle hända i verkliga livet. Och bara för att detta känns som årets längsta dag så kommer det bli årets längsta natt. Jag hatar att sova ensam, och Robin jobbar. Hur kul är det? Plus att det enda jag tänker på när jag är själv är spöken, för jag tror verkligen på sånt. Och jag inbillar mig hela tiden att jag hör en massa, så nu är tvn lika hög som min mormors dvs, SKITHÖG för att jag inte ska höra OM det låter något ;-) Smart tjej.. Nu ska ja rota fram en film, gå ut med Kelly och försöka sova. Jag och kelly paxar soffan, tills i morgon då älskling kommer hem.


Tjing