Allvarligt talat, så tror inte jag vet vad ordet "vänner" har för innebörd. För nu i efterhand känns det som om jag aldrig haft några, och kan inte minnas hur det känns att ha någon som är DEN som man kan prata om allt med. Har jag någonsin haft någon som är värd att kallas för en vän? Jag tror faktiskt inte det. För det jag har nu, hör bara av sig när det behagar dom, svarar aldrig när man ringer, kan inte skicka iväg ett sms om de inte har tid, och sedan efter några veckor kan de dyka upp som gubben i lådan och tro att allt är bra. Hur mycket skit tror dessa att man egentligen tar? Det är skillnad på vänner och kompisar, kompisar har jag tydligen många. Synd bara att jag insett nu, att de jag trodde var mina vänner är kompisar. Vissa kan man fan bli spyless på...

Från det ena till det andra, idag var jag och kelly och hälsade på Sandra, den enda sanna vännen jag har kvar sen långt tillbaka. Det är kul att se att hon börjar bli så kry och klar. Vi gick runt på promenad slingan tre varv och drack kaffe samtidigt, synd bara att det var så förbannad kallt. Jag kände varken fötter eller fingrar. Men det var det värt. Jag fick ett paket för att jag hade fyllt år, ett cigarett paket (något litet kan göra så mycket, och det är tanken som räknas) och Kelly fick en boll som verkar uppskattas mycket. Det vart mycket race o galenskap när vi kom in :) Så nu sover lilltjejen som en klubbad säl och jag ska ta och passa på och städa ihop lite. Innan jag ska hämta Isa och Ella på dagis, sen försöka ta mig ut till birsta och köpa den sista julklappen till R.. Konstigt nog är detta den enda julen på länge som jag inte har längtat till..


Bjuder på 3 collage sedan idag.
1 - Kelly med sin boll
2 - Julgranen
3 - Sandra