Spenderade natten hos hjärtat och drog sedan ner till stan för att träffa min vän Ellen som jag saknat och min extremt söta guddotter Matilda. Och hon fick en sen julklapp av mig, som verkade uppskattas. En skallra från parvel med massa ljud och den gungar fram och tillbaka och spelar melodier. Men jag tror både jag och Ellen var lika less på den inom kort, men inte Matilda. Hon har blivit så stor lilltjejen, fast det känns som igår jag var med Ellen på förlossningen och såg henne komma till världen. Det är nog bland det finaste jag varit med om (inte själva grejen, utan själva känslan att se någon man aldrig sett förut och få ett ansikte på den som levt om i sin mammas mage och veta att det var dens hjärta man hörde hos barnmorskan) Det låter kanske som om jag är förälder, eller snarare flata. Men det är jag inte, eftersom Ellen inte hade någon som fanns där under sin graviditet och sin förlossning blev jag den som blev den. Och följde gärna med till barnmorskan, kurser och självklart förlossningen. Till och med barnmorskan trodde vi var flator, men jag kallar det vänskap. En vän finns alltid där, oavsett om solen skiner eller om det regnar.  

Nu sitter jag och hoppas och väntar på att mitt fina hjärta ska komma till mig. Så ska jag sätta han i lite work work och be han så snällt att hjälpa mig att packa. Det känns som om jag har packat hur mycket som helst, men det har ännu bara blivit 4 kartonger och massa hyllor som inte får plats att packas ner. Och nej jag ska inte resa, jag ska flytta. Tillsammans med fina killen!♥ det är bara en som fattas, älskade Chila. Om det bara kunde börja kännas lite bättre...

Någon som vill hjälpa mig med en blogg design?