Då har man lyckats dragit på sig en förkylning, jävlar också..! Extremt passande då Robin har flickorna denna vecka,eller inte. De e bara hoppas på att ingen av dom blir smittad,för jag känner mig inte pigg alls.. Ögonen rinner, näsan är täppt, jag har ont i halsen trots att jag inte har några halsmandlar och en sjuk huvudvärk som inte är att leka med.. Men men,thats life! Dessa 3 dagar som jag inte uppdaterat nåt så känns det som om jag hunnit med rätt mycket, fast ändå inte? Tvätttat från 4-22 idag, sängkläder och allt sånt. Har väl städat som vanligt kanske 4-5 gånger, dammsugit och haft mig. Men konstigt nog så tycker jag aldrig att det syns? hmm.. Trots att det bara varit jag och Robin hemma, och Sören förståss som kom besök. Samt Kelly som har med sig halva gräsmattan och sandlådan in.. De e både jävligt att ha hund på vintern som sommaren, vintern måste tassar torkas och allt jävla grus och på sommaren är det all sand och gräs som fastnar på tassarna. Gaah, jag hatar när det är stökigt. Sen har jag varit ute på Birsta med Sören medans älskling jobbade, tatuerat, slappat, ätit godis, sovit och druckit lite grann. Denna helg har varit kanon! Sen att jag känner mig fjant-kär, nykär är väl ett plus i kanten ♥

Förövrigt, så slog en tanke mig idag. Att jag är ganska lyckligt lottad, eller ganska? Jag ÄR lyckligt lottat, som lyckades komma ur skiten jag satt i och träffade världens finaste pojkvän som har två underbara barn med Ida, sedan ett tidigare förhållande. Jag är evigt tacksam att jag får vara en del i deras liv, att se dom utvecklas och åldras. Att två syskon kan vara lika, men ändå så olika. Att dessa två underbara följde med Robin känns bara som en bonus. Och även fast jag kan vara ledsen ibland (inte pga det) så känns det som, att jag har det ganska bra. Med tanke på vad jag gått igenom de senaste 4 åren innan jag träffade Robin. Jag klättrar bara högre nu, och till slut är man på toppen. Oavsett om det är långt dit, så är jag fan påväg! Och den här gången tror jag på mig själv, när utredningen är klar och jag får förhoppningsvis rätt medicinering eller inga mediciner alls. Och nej ni som undrar, jag lider inte av någon sjukdom som smittar eller någonting sånt. Jag lider av "en för liten kropp med för stora känslor att handskas med" dvs depression. Men om jag jämnför med förr, så ser jag mig inte alls som en lika deprimerad människa som förut. Det kommer i vågor, men som sagt. Jag klättrar bara högre nu, tack vare min familj och Robin ♥ Jag älskar er gränslöst.


Kanske vackrast? Svar JA!!!!


(bokstäverna blev väl lite sådär, men han envisades med att ha små, trots att jag sa att de skulle inte bli så fint. Så han fick nöja sig med det han fick. Haha, den är mindre IRL än på bilden)
 
och en förkyld jag..