Samvetskval måste vara mitt andra namn, och ett av mina största bekymmer. Jag får dåligt samvete för precis allting, spelar ingen roll om någon bett mig om en liten sak och jag säger nej så får jag jämt dåligt samvete. Eller  iallafall oftast, när det gäller nära och kära. Mitt samvete kommer krossa mig, för jag lider verkligen av det. Jag kan tänka på det där ordet "nej" jag sa just i den stunden i flera dagar och ha svårt att somna pågrund av att jag nej. Jag känner mig elak, fast jag vet att det inte är det. Men jag känner mig riktigt elak, även om jag är sjuk eller vad som helst så vill jag oftast vara alla till lags. Men det funkar inte heller, men det här förbannade samvetet gör ibland att jag gör saker jag egentligen inte orkar eller vill, bara för att va snäll. Jag känner mig skit löjlig, jag grät förut till och med för mitt samvete. Jag sa nej till Natalie att följa med henne, Nellie och David och hälsa på André. Och i samma sekund jag stängde bil dörren så tänkte jag "helvete... nu kommer hon kanske bli ledsen, eller andré besviken eller Nellie sur som så gärna ville att jag skulle följa" och när jag klev innanför dörren började jag stor tjuta, jag hatar att säga nej. Speciellt till mina syskon, det är inte för att jag är rädd att dom ska tycka illa om mig eller något sånt, utan jag bara hatar det. Jag är livrädd för att göra folk i min närhet ledsna eller besvikna.. Jag vet att jag kommer ringa eller skicka ett sms och skriva förlåt sedan, men varför? Åååååååh jag hatar det här!

uppdaterar senare med lite bilder, hejs.