Det känns som om jag varit vaken i flera dygn, fast jag förstås inte har det. I förrgår natt kröp det i både ben och fötter så jag inte kunde sova och i natt, vaknade av en mardröm dyngsur, och sen så vaknade Ella två gånger och skrek och när jag väl somnade vaknade Kelly och ville gå ut. Väckte Robin ca 6-7 gånger utan respons, det är då man blir som lyckligast! Förstår verkligen mamma hur hon kände nu, när hon skulle väcka mig när jag skulle till skolan. Frustrationen när inte personen man väcker kryper ända ut i fingertopparna och man vill bara skrika. Det är hemskt tur att han är gullig när han sover, annars hade han nog legat på golvet när han vaknade :-)

Det här kommer bli en hemskt lång dag känns det som.. Snart hämta de små på dagis, på ica sedan hem för att gå ut med kelly och sedan göra det man måste göra. Laga middag osv. Mitt huvud väger redan bly, och usch.. Jag är så trött. Men det får gå ändå...