Jag näst intill avlider, på riktigt. Denna tandvärk är, aaaaaah. HELT SANSLÖS! Det gör så förbannat ont att jag till och med har gråtit. Och när jag ringt tandläkaren finns det ingenting och får till svar att jag ska ringa 112, eh va? 112 för tandvärk? Känns inte riktigt som de e min grej, att ringa till en larmcentral och uppehålla för tandvärk. Så jag får bita ihop, jag har gjort precis allting för att den ska lindras. Tuggat panodil, borstat och borstat, sköljt med munvatten, sköljt med treo hela 3 st, brutit isär en treo och stoppat ner i hålet där lagningen lossna. Jag har inte kunnat ätit mer än en macka idag och jag känner mig spyfärdig och matt. Det gör så ont att det dunkar i örat och jag kan knappt svälja. Så tänder för mig idag, är ett dumt jävla påhitt! Jag skulle hellre bryta ett finger, till och med två för att slippa känna denna smärta. fyfan säger jag bara, och sömnen kommer funka bra? Tror inte de va.. HELA jag skriker efter en hel natts sömn, vilket var väldigt länge sedan. Även utan tandvärk vaknar jag mellan 4-10 gånger per natt.. Jag kan inte påstå, att livet känns på topp just nu..

bläää

Den 29 denna månad är det 11 månader sen Chila försvann ifrån mig snart ett helt år, det känns som en evighet men ändå som igår. Jag skulle kunna ge i princip vad som helst, för en enda dag extra. En enda gång till att leka med henne, att få en sista chans att krama henne, en enda chans att säga förlåt ännu en gång för att hon fått stått ut med mig när jag mått dåligt, att få säga en enda gång till hur mycket jag uppskattade att hon fanns i mitt liv. Att säga en enda gång till, jag älskar dig min prinsessa..

 Allt detta skulle jag göra, om jag bara fick en enda dag till ♥