Denna dag känns som om den varit hela 7 år lång. Jag är ständigt trött tycker jag, men har jätte svårt att sova. När jag väl somnar, så vaknar jag efter en timme ca. Och det känns som om jag är tvär pigg, fast jag nog inte är det. Ligger och funderar mycket, på saker som bekymrar mig och saker som har bekymrat mig. Länge.. jag tänker så mycket och ofta så att allt blir en enda röra, det blir kaos. Jag blir arg, för jag får aldrig ihop något. Men det är rätt så typiskt mig, jag grubblar på saker man oftast aldrig behöver tänka mer än 2 gånger på, jag kan älta mycket. Men ibland känns det bra, för att få någon slags struktur på saker och ting.

Jag kan fundera mycket på Chila, jag kan sakna, gråta ihjäl mig i en sekund, skratta, och älska  nåt så sjukt gränslöst. Jag kan tjata mycket, och för någon kanske inte hon var någonting. Men för mig var hon en stor bit av hela mig... ♥ Och när jag väl tänker, så gör det ont i HELA mig. Vad hon led, mitt hjärta. Ibland känns det som om jag inte gjorde nog, men i efterhand gjorde jag allt. Precis allt jag kunde göra, men det känns ändå. Som om jag kunde gjort så mycket mer. Nu har snart ett helt år gått!! För mig är det sjukt, för det kändes som igår jag hade henne. Men ibland minns jag knappt hur hon var.. Det jag minns mest, är att hon flinade då hon var glad :) då log hela mitt hjärta, och det gör det än.. När jag tänker på det, jag hoppas du har det bra min älskling.. .. ♥ vart du än är!