Tydligen så fungerar jag som en jourhavande kompis som man ringer då det passar eller som man ringer när man inte har någon annan att prata med, eller vill ha hjälp. Men och andra sidan så kanske det är bara jag som är så tillräckligt jävla dum som ställer upp varje gång trots att jag inte får ett skit tillbaka? Så trött på människor som fungerar på så vis. Men även om det är jag som "utnyttjas" så känns det som om det inte är jag som kommer stå ensam i slutänden. Jag har en större hjärna än så, och ett mycket större hjärta än så. Att jag tar  vara på dem jag tycker är äkta! Det enda jag blir besviken på, att de flesta jag trodde var "äkta" har varit de största kolbitarna och det gör mig så jävla arg.. For once kan jag faktiskt säga, ni är inte värd mig. Och jag är så SJUKT jävla mycket bättre än er..

det är helt sjukt hur allt håller på att bli.. sudda sudda sudda bort!