Jag måste vara funderarens expert, jag tänker alltid för mycket. Speciellt på saker som får mig att må piss, om på saker jag varit med om, saker jag hört, saker jag saknar och saker jag önskar. Det känns som om man för varje gång man tänker, att man gräver en allt större grop åt sig själv. Jag kan inte hjälpa det, men jag måste sluta med det. Om jag inte vill må lika dåligt som jag en gång gjort, men det känns som om det är en bra bit påväg. Jag har tappat lusten att göra precis allting, och känner mig så fruktansvärt ensam och värdelös. Som om att jag inte duger till någonting. Men det känns som om att man aldrig kommer duga, någonsin.. Eller så är det alltid jag som blir missnöjd med mig själv och mina val. Hur kan jag veta...?

Går jag ner mer i vikt kommer jag försvinna. Men just nu känns det som om det kvittar också.. Varför blev jag en expert på att älta, va deprimerad, tänka tänka tänka och trycka ner mig själv? Folk kanske har gjort mig sån, vad vet jag? För så många knivar det sitter i min rygg, av dessa jag trodde var mina vänner sitter alldeles för djupt för att ens försöka laga de sår som de gett. Jag skulle vilja skrika åt varenda jävel, och förklara precis hur det kändes och känns. Men det jag ska försöka lova mig själv detta år, år 2012 är att lägga mindre energi på sånt som får mig att må dåligt..

den som lever får se.