Ibland är det lättare att skita i allt än att försöka överleva. Varje jävla dag känns som en ständig kamp om vad som är rätt och fel och den här förbannade ångesten gör så att allt blir fel. Den här förbannad panikångesten tar död på mig, denna äckliga depression får mig att tänka på saker jag inte vill ens veta av. denna panik ångest kommer att knäcka mig och är redan på godväg. 9 års helvete med dig, och när blir det bättre? När psykvården inte tar en på allvar, skjuter upp allting som kommer på tal. Hur kan dom göra så? Undra hur många liv dom har på sitt samvete egentligen. För de verka inte fatta att folk inte vill leva såhär, och igenom att peta en mellan stolarna gör det inte bättre. När ska jag få den hjälp jag kräver och behöver? 22 år och har inte kommit någonstans, jag står kvar på exakt samma jävla skitställe och trampar. Jag skulle inte ens önska min värsta fiende detta kaos, för det gör så förbannat ont att man inte ens kan förstå om det är psykiskt eller fysiskt.

fuck you psykvård.... se mig, HÖR MIG!