Mitt inre gör uppror, och jag skriker nej samtidigt som jag hasar mig framåt. Vad vill jag? JAG VILL INGENTING! Du har fått mig till något jag hatar, du har fått mig att inte tro på folk överhuvudtaget. Hur mycket sanning dom än pratar, världen är elak. Och jag hatar den med..Varenda liten bit gör ont, varje andetag hugger som tusen knivar. Det finns så mycket jag vill säga, men smärtan trycker ner den där klumpen.. Den exploderar i magen på mig, och allt slits i sär. Jag levde en gång... Du dödade mig....


Jag sitter i det där förbannade hålet igen och krampar. Jag försöker klättra upp och göra mig stark, men jag faller lika fort igen. Hur länge ska det vara såhär? Och hur många gånger ska jag låta folk trycka ner mig och göra mig till något jag inte är? Ett fullt jävla missfoster som försöker dämpa smärtan med sprit. Hur ska folk orka med mig då, och ur ska jag orka med mig själv? Jag hatar den jag har blivit, och jag kan inte förändra det.