Underbart väder!

Sjukt underbart väder idag, synd att det blåser bara. Annars hade det varit helt fucking suveränt! Jag, Natalie, Nellie och Kelly har nyss kommit in efter en ute stund. Vi var ute i ca 2-3 timmar och åkte snowracer och va runt med Kelly. Hade nästan glömt hur kul det egentligen är att åka, helvete vad det gick undan, jag skrek och Nellie skrattade så hon inte fick någon luft! :-) Mosters vackraste tjej!! Var förbi kalmarvägen och tittade om jag kunde hitta de som sålde Kelly och hennes föräldrar. Men såklart så var det bara sonen hemma, så jävla typiskt.. Fick en glimt av Kellys mamma iallafall, Chicca hette hon tydligen och var sjukt fin. Chokladbrun rednose, dock kunde dom inte träffas för hon löpte och var tydligen grinig då (som alla tjejer) ;-) Får ta vägarna förbi någon dag med henne igen så dom får träffas.

Blir till att sova i pappas lägenhet i natt, behöver lite "egen tid" och fundera.. Trots att jag oftast aldrig kommer fram till något så ska jag göra ett försök. Och för engångsskull tror jag att jag kommer njuta av att vara helt ensam. Fast med Kelly förstås menn annars är det bara jag. Och jag tror det behövs. Kan utan tvekan säga att det här är en ibland dom tuffaste perioderna i mitt liv och jag känner mig vilsen. Det skrämmer mig att jag inte känner igen mig själv, det skrämmer mig att jag blivit sån jag lovat mig själv att aldrig bli. Dvs en bitter-fitta som inte ser positivt på något.. Och hur jag än vrider och vänder så tycks det vara något som alltid är fel.. Men något positivt borde det sluta med, annars blir galen.. "göra om göra rätt" var det va?



Kelly, min bästa vän, mitt allt!


Ett steg framåt, hundra bakåt.

Hur jag än tycks vrida och vända på saker så är det alltid något som är fel. Och vad jag än försöker göra åt det så blir ingenting bättre.. Finns det något som är mer frustrerande? Att känna sig ensam i en värld, med miljoner människor. Allting blev mer sjukare än vad jag någonsin trodde det kunde bli. Och jag är trasig.. Helt sönder.
Att slitas mellan två olika "världar" gör mig galen, mitt mående får mig att vilja spy, mitt sätt får mig att vilja försvinna. Och mitt skratt gör mig falsk.. Ärlighet existerar inte, jag har blottat mig själv. Du är en idiot, just nu.. Just nu är det bara just jag, just nu är det fler än jag som gör fel. Och just nu, är jag den enda som gråter.. Ju mer jag gråter, desto löjligare känner jag mig. Hur kan man egentligen sitta och gråta över något bara en själv kan gör något åt? Tagiska jag, tragiska mig..

Trots detta, är jag glad att jag har Kelly, mina vänner (de få som är värd att kallas de) gamla som nya och min familj. Trots att varje andetag gör ont, så är det för er jag finns ♥  Oavsett hur långt jag behöver gå, så är det alltid något som stannar mig. Och ALLTID när jag inte ens kommit halvvägs...





Men KUL!

Det var ju kul, att man blivit tväsjuk på kuppen. Halsjäveln håller på att river sönder mig, och hostan som bara kommit på en natt dödar mig -.- hur kul är detta? Inge kul alls.. Blir till o ringa vc och hoppas att jag får en tid. Imorgon har Kelly tid på veterinären för chippning och vaccin. Samt besiktning och försäkring.. Lillgumman

nya tatueringen.. dock e bilden upp o ner.


mm, precis E

Jag hoppas att ditt vin blir till vatten
Blixtar prickar dig
Hälsa till satan, vi hörs
Jag hoppas att olika olyckor händer
Du vet vad jag känner
Jag vet att du hör

Jag hoppas du,
Du får leva med det,
Du får leva med det,
Du får leva med det,
..resten av ditt liv
Du får leva med det..

Du spela mina nerver ut tills dom brast
En cancer i röven vart jag än satt
Denna här belöningen blir ditt tack
Hoppas att din utförsäkring går snabbt
Att dom skriver idiot i ditt pass
Att du i ditt nästa liv blir en mask
Fan vad jag behövde få detta här sagt
Blir två ton lättare än vad jag vart

Jag hoppas, jag drömmer att marken du går på, går sönder
Vad som än händer.
Jag hoppas, jag drömmer att marken du går på, går sönder
Vad som än händer.


Ibland tänker man, alldeles för mycket!

Jag måste vara funderarens expert, jag tänker alltid för mycket. Speciellt på saker som får mig att må piss, om på saker jag varit med om, saker jag hört, saker jag saknar och saker jag önskar. Det känns som om man för varje gång man tänker, att man gräver en allt större grop åt sig själv. Jag kan inte hjälpa det, men jag måste sluta med det. Om jag inte vill må lika dåligt som jag en gång gjort, men det känns som om det är en bra bit påväg. Jag har tappat lusten att göra precis allting, och känner mig så fruktansvärt ensam och värdelös. Som om att jag inte duger till någonting. Men det känns som om att man aldrig kommer duga, någonsin.. Eller så är det alltid jag som blir missnöjd med mig själv och mina val. Hur kan jag veta...?

Går jag ner mer i vikt kommer jag försvinna. Men just nu känns det som om det kvittar också.. Varför blev jag en expert på att älta, va deprimerad, tänka tänka tänka och trycka ner mig själv? Folk kanske har gjort mig sån, vad vet jag? För så många knivar det sitter i min rygg, av dessa jag trodde var mina vänner sitter alldeles för djupt för att ens försöka laga de sår som de gett. Jag skulle vilja skrika åt varenda jävel, och förklara precis hur det kändes och känns. Men det jag ska försöka lova mig själv detta år, år 2012 är att lägga mindre energi på sånt som får mig att må dåligt..

den som lever får se.



RPK

Är hos Sandy pändy och hälsar på, på dårhuset. Piskat henne i vändtia och druckit kaffe, jajamen!

hejdå

Nyår!

Sista dagen på 2011 började ju jävligt bra, eller? Jag hoppas och ber till han de kallar gud att 2012 blir bättre. Hållt på att göra mig klar i timmar känns det som, och nu väntar jag på att pappa ska komma och hämta mig för iår blir det ett nyktert nyår! Skönt att slippa baksmällan och alla folk på krogen. Förra året spenderade jag och Robin nyår, eller tolv slaget rättare sagt i en taxi. Mindre kul.. Och detta år tänker jag inte lägga något löfte om någonting, för man håller det aldrig ändå. Det enda jag kan lova, eller försöka lova mig själv är att jag ska sluta lägga ner energi på sånt som får mig att må dåligt..

gott nytt år på er.


"Fråga dig själv ibland på fullaste allvar, om de personer i din närhet rycker upp dig eller drar ner dig"


Jag försökte göra någonting bra!

Ja, det är som alltid när man ska försöka göra någonting bra och känna sig duktig. Jag bar in den gamla tvn i sovrummet, gristung. Jag lyckas få upp den på byrån och vad händer? Jag råkar skjuta ner tv dosan och vart landar den, om inte på min fot! Tvn höll på och tippa över mig, kelly kutade runt, jag skrek och jag svor och när jag väl får upp tvn så den står stadigt stöter jag till min prydnads elefant och den ramlar i golvet och går i hundra bitar! Och som om det inte vore nog, så käkade kelly upp en bit av den, så att försöka laga den nu är ju bara att glömma.. På något konstigt vis ska det ju alltid hända mig något! Oavsett vad det är, blir så jävla trött..

Idag är det tvättstugan och städ som gäller, och med min jävla tur så lär tvätten blir förstörd och rengöringsmedlet bleka sönder golvet. Buhähhh.. Först ut till skogen med kelly så hon slipper attackera dammsugaren och leva rövare när jag väl sätter i gång, tvn fick mig att tappa all lust. Jävla klantarsle man är!

Uppdaterar senare, ,med bilder förhoppningsvis om jag inte tappar kameran i golvet.
hejs

Vänner?

Allvarligt talat, så tror inte jag vet vad ordet "vänner" har för innebörd. För nu i efterhand känns det som om jag aldrig haft några, och kan inte minnas hur det känns att ha någon som är DEN som man kan prata om allt med. Har jag någonsin haft någon som är värd att kallas för en vän? Jag tror faktiskt inte det. För det jag har nu, hör bara av sig när det behagar dom, svarar aldrig när man ringer, kan inte skicka iväg ett sms om de inte har tid, och sedan efter några veckor kan de dyka upp som gubben i lådan och tro att allt är bra. Hur mycket skit tror dessa att man egentligen tar? Det är skillnad på vänner och kompisar, kompisar har jag tydligen många. Synd bara att jag insett nu, att de jag trodde var mina vänner är kompisar. Vissa kan man fan bli spyless på...

Från det ena till det andra, idag var jag och kelly och hälsade på Sandra, den enda sanna vännen jag har kvar sen långt tillbaka. Det är kul att se att hon börjar bli så kry och klar. Vi gick runt på promenad slingan tre varv och drack kaffe samtidigt, synd bara att det var så förbannad kallt. Jag kände varken fötter eller fingrar. Men det var det värt. Jag fick ett paket för att jag hade fyllt år, ett cigarett paket (något litet kan göra så mycket, och det är tanken som räknas) och Kelly fick en boll som verkar uppskattas mycket. Det vart mycket race o galenskap när vi kom in :) Så nu sover lilltjejen som en klubbad säl och jag ska ta och passa på och städa ihop lite. Innan jag ska hämta Isa och Ella på dagis, sen försöka ta mig ut till birsta och köpa den sista julklappen till R.. Konstigt nog är detta den enda julen på länge som jag inte har längtat till..


Bjuder på 3 collage sedan idag.
1 - Kelly med sin boll
2 - Julgranen
3 - Sandra


Det är ju bara ynka 6 dagar?

Jag vet inte om jag är löjlig eller vad det är, jag har panik i kroppen. Jag ska åka i från mina ♥, i 6 dagar. Jag och Robin har aldrig varit i från varandra mer än 2-3 dagar max, under ett och ett halvt år. Och Kelly, har jag aldrig varit ifrån! Min lilla bebis. Hur ska detta gå? Och jag som hatar att säga hejdå, det är absolut det värsta jag vet.. Det är tur att hon ska vara hos 2 personer jag litar på, hemma här med Robin och någon dag hos Frida. Jag kommer hinna sakna ihjäl mig och ha svårt att sova, men samtidigt ska det bli kul och skönt att komma iväg lite. Med familjen, jag kan inte minnas sist jag, natalie, pappa och lillebror gjorde någonting tillsammans? Och nu får jag spendera sex dagar oavbrutet med dom, och det har jag saknat! ♥

Jag ska försöka att finna mig mod till att packa utan att börja gråta för att Kelly står och tittar på. Eftersom hon till och med är med in på toa när det är bara hon och jag hemma så gissar jag på att hon kommer sitta brevid och glo in varje plagg jag kommer lägga i väskan. Jag känner såhär för en hund, hur känner då sig en förälder som ska åka iväg? Huvva huvva, never mind. Fortsätta med mitt tills Robin slutar jobba.




Mammas finaste tjej ♥


Göteborg

Ännu ca hundra år sedan jag bloggade, men det är väl så dags nu? Jag är seg, trött och fundersam (som alltid i min ensamhet) Jag har lite panik för att jag åker på Onsdag morgon till Göteborg, jag ska vara utan allting här hemma i 6 dagar. De som känner mig vet, vilken panik jag har för att åka hemifrån. Separationsångest deluxe! Plus att jag ska vara utan både Kelly och Robin i 6 dagar.. Det känns som en lång tid, fast det inte ens är en vecka. Men tillräckligt många dagar för att skapa inre panik, i guess? På tal om veckor, jag har haft konstant huvudvärk i över en vecka nu, och jag blir så trött......

Tömma kameran inför onsdagen och börja packa känns som en idé! hej.


Ingen rubrik

Galet fundersam.. Fan, vad jag hatar att jag är sån här. Jag funderar större delen utav min tid, speciellt när jag är ensam. Jag grubblar, tänker, funderar och oftast förstår jag ingenting. Jag funderar så mycket att jag får huvudvärk och ångest. Om jag så vaknar mitt i natten, sätter jag igång och tänker så jag aldrig kan somna om. Jag vaknar ap trött, är trött hela dagen, trött på kvällen, trött på natten men jag kan fan inte sova. Det är helt sjuk allting tycker jag, och av tröttheten får jag ångest. Sån sjuk jävla ångest, de blir så mycket på engång och jag får svårt att andas.. Och det känns som att landstinget västernorrland kan ta sig i arslet, och kanske börja ta folk seriöst istället för att skriva ut medicin på medicin som inte ens funkar. Fuck er...............

Långa natt... From hell!

Det känns som om jag varit vaken i flera dygn, fast jag förstås inte har det. I förrgår natt kröp det i både ben och fötter så jag inte kunde sova och i natt, vaknade av en mardröm dyngsur, och sen så vaknade Ella två gånger och skrek och när jag väl somnade vaknade Kelly och ville gå ut. Väckte Robin ca 6-7 gånger utan respons, det är då man blir som lyckligast! Förstår verkligen mamma hur hon kände nu, när hon skulle väcka mig när jag skulle till skolan. Frustrationen när inte personen man väcker kryper ända ut i fingertopparna och man vill bara skrika. Det är hemskt tur att han är gullig när han sover, annars hade han nog legat på golvet när han vaknade :-)

Det här kommer bli en hemskt lång dag känns det som.. Snart hämta de små på dagis, på ica sedan hem för att gå ut med kelly och sedan göra det man måste göra. Laga middag osv. Mitt huvud väger redan bly, och usch.. Jag är så trött. Men det får gå ändå...

-


Fruktansvärt seg dag!

Den här dagen har bara kommit hit, och det känns som om den varit i hundra år. Kelly gumman väckte mig halv 10 i morse och ville gå ut, och även fast klockan inte var tidig så kändes det som om jag ville dö. Jag fick inte ens i mig en kopp kaffe, för att jag var så trött. Och nu är jag ännu mer trött än vad jag var innan?

Sitter och väntar på min fina kusin som ska följa med mig ut och leka med Kelly och sedan skjutsa mig och handla. Det är tur att det finns några få, som ligger tight om hjärtat som kan ställa upp när man ber om hjälp. Guld värt!

Nej en kopp kaffe, sedan Willys!


bob marley

Från att bortse från Bob Marleys weed brain, så var han en väldigt vis man med rätt värdering på kvinnor.
 Yo go Bobban



20111022-110221.jpg





Att vara stark är inte att lyfta tyngst

Det är väl minst sagt ett sanningens ord.. De senaste dagarna har varit riktigt blää! Jag har haft en sjuk, grym ångest. Jag har gruvat mig för att lägga mig och när jag väl lagt mig gruvar jag mig för att jag kommer somna och vakna med samma jävla ångest jag la mig med. Jag är så stressad invändigt, att jag ibland inte vet vad jag ska ta mig till. Jag är trött, men kan inte somna. Jag ligger rätt upp och ner och stirrar, stirrar på absolut ingenting. Det är kanske det som gör mig rädd, att stirra ut i tomma intet igen. För där har jag varit så många gånger förut, när man bara låter problem komma men aldrig lösas. Till slut knyts en hård knut runt hela kroppen, runt hjärnan, runt hjärtat. Handlingsförlamad. Man blir tillslut tom, för att sitta och vänta in det man kallar lycka och framgång. Att ens tankar kan våldta ens hjärta så många gånger om kunde jag aldrig tro va möjligt. Om man kunde sluta älta någongång, tänka, grubbla så känns det som om det kunde ha varit lite bättre. Men nej, jag ältar, jag tänker, jag grubblar mig själv helt matt. Och fan vad jag kan hata det!

Jag är lycklig över det jag har, extremt lycklig. Jag har Robin, och min familj. Men jag kan fortfarande på ett sätt vara så ledsen, för att det tog mig så lång tid att komma hit. Och vara så ledsen att jag ibland faller tillbaka.. Där jag ligger sömnlös, stressad, ledsen, förtvivlad, besviken, less, men framförallt arg. För att jag aldrig tar tag i saker, för att jag låter både folk och situationer klampa över mig, arg för att jag ibland låter det gå så långt att jag exploderar. Och där börjar allting om igen..  Depression måste vara djävulens jävla påfund, för man verkar aldrig bli av med den. Jag har nog jävligt fel om det, klart den kan försvinna. Men för mig känns det ibland omöjligt. Ibland vet jag inte om det är jag eller andra som gör min värld så kaotisk? För hela jag, känns som ett stort skämt just nu.


madde






Så är det!

Ditt hjärta kommer att brista, troligen mer än en gång och det blir svårare för varje gång. Även du själv kommer att ha sönder hjärtan - kom då ihåg hur det kändes när ditt eget gick i bitar.


...



Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0